Detta har hänt….

Det har varit mycket ett tag nu så det har inte blivit så mycket bloggande på slutet men här kommer en liten sammanfattning av vad som har hänt sedan sist.

Det var ingen fara med låren. Jag tränade på men körde inte 100% veckan fram till tävlingshelgen och sedan var det ingen fara.

Sedan var det alltså comeback på tävlingsbanan. Jag hade inte tävlat sedan i påsk när jag ställde mig på startlinjen för Ringenloppet förra lördagen. 7 varv, 77 km körde vi och som vanligt attackerade jag på första varvet. Min första riktiga attack kom på varv 3 och jag fick en lucka i kantvinden men hade ingen med mig så blev lätt inkörd i motvinden. På varv 4 var en cyklist från U17 redan loss när vi kom till kantvinden så jag attackerade igen och fick med mig en U17 cyklist till. Jag kom ifatt lagom till motvinden och fick dra direkt. U17 cyklisterna gick fram och drog 10 sekunder sedan var det min tur igen och sen var de trötta och gick inte fram mer. Det höll ett halvt varv sedan var allt återsamlat igen. Jag var inte med när den avgörande utbrytningen med 2 cyklister gick så på upploppet låg jag i svansen och bara hängde med in i mål.

På söndagen var det Trampenlinjet i Lund. H40 körde med C klassen så vi var runt 90 cyklister på startlinjen. Jag avskyr att slåss om positionerna i klungan så jag la mig mig längst bak och passerade folk som fick släppa. Det var ett långt kantvindsparti och i målbacken som många åkte av. Vi körde 10 varv, 96 km och det blev till att ta många luckor i kantvinden och jag var för fet för backen så jag fick kämpa hårt. Efter halva loppet var klungan halverad, bara 7 man från H40 kvar och Robocop var i utbrytning så allt såg bra ut men i målbacken på varv 7 fick jag problem och kunde inte täppa luckan i medvinden fram till kantvinden. Jag hade två man med mig men de åkte av i backen på nästa varv så sista två varven körde jag solo. 8:a i H40 och bästa Svensk blev jag. Jag är ändå hyfsat nöjd med min insats och jag hade roligare än jag trodde jag skulle ha i detta stora startfält.

Vi var 4 från JCK som åkte ner till Malmö och hade en jättetrevlig helg och ännu roligare blev det när Robocop vann Trampenlinjet. Grattis!

Denna veckan har jag tränat på bra och formen verkar vara på gång. 38 i vilopuls och 85,8 kg i morse. Jag är alltså nere i tävlingsvikt även om det är precis på övre gränsen för min tävlingsvikt. Jag måste ner minst ett kilo till för att vara helt nöjd.

Idag var det 189 km distans och 189 km har aldrig känts lättare. Bilden snodd från Eric Sjögren som gjorde mig sällskap.

Skitlår.

Jag trodde låren skulle klara sig bara jag höll igång men när jag skulle cykla hem från jobbet i måndags fick jag ont i vänsterlåret. Jag har ingen aning vad det beror på, jag tog inte i och fick ingen förvarning utan helt plötsligt gjorde det bara väldigt ont mitt i låret. Inte så farligt som det har varit ibland men jag har varit stel i hela underkroppen sedan dess men med stretching kändes det bra och jag trodde att jag skulle kunna träna ikväll.

När jag cyklade till samlingen kände jag hur båda låren började stelna till så jag beslutade mig för att ta det lugnt. Idag var det lagtempo med jaktstart, en jätterolig träningsform, och eftersom det kändes bra när vi cyklade till starten testade jag låren och hängde med första gruppen ut. Efter en stund tog jag en förning och eftersom det inte gjorde ont så körde jag på. Höll igen lite men körde ändå så jag blev trött. Elit-gänget körde ifatt oss men vi höll undan för seniorerna.

Det ska inte vara någon fara för helgens tävlingar och jag hoppas kunna träna för fullt på torsdag.

Vilodag.

Gårdagen var jobbig. 155 km sammanlagt med 71 km lagtempo i mitten och mycket av det blev partempo. Garmin säger 45 timmars vila, Strava säger minst 3 dagar.

Ja eftersom är en tävlingvecka kommer det bli lite kortare pass men några dagar utan cykling blir det inte tal om. Om jag tar rena vilodagar där jag inte cyklar någonting alls får jag problem med musklerna. Jag vet inte vad det är eller vad det beror på men ibland när jag har vilat helt en dag så känns det som muskelbristning när jag kör igång igen. Det hände bla inför Östgötaloppet.

Idag är det vilodag och det behövs men jag ska ändå ge mig ut och cykla. Kanske 2-3 timmar väldigt lugnt på lite cykelvägar bara för att röra på musklerna och göra av med lite kalorier? På måndag och fredag blir det en 14-minuters intervall på vägen till jobbet som vanligt och tisdag, torsdag är det JCK träning. Sedan är det tävling.

Vågar inte riktigt tro dem.

En tråkig sak med sommaren är att alla försvinner från stan eller slutar träna. Vi är väldigt få på träningarna nu. Det kommer bli jobbigt för alla som är på semester när de får starta om.

Själv tränar jag stenhårt och alla backintervaller har gett resultat. När smärtan i revbenen började släppa för fyra veckor sedan var jag riktigt svag och bestämde mig för att köra mycket backintervaller. I tre veckor körde jag i snitt 4000 höjdmeter i veckan och där räknar jag in pendlingen varje måndag och fredag då jag körde hårt i de 110 höjdmeterna jag har till jobbet. Denna veckan har det blivit lite mer fart och jag har börjat känna mig ganska stark. Några jag har kört lagtempo med de senaste dagarna har frågat om jag någonsin har varit starkare men jag vågar inte riktigt tro dem.

Eric Sjögren lyckades få en bild där jag inte låg i rygg på Robocop(Det är jag som är längst fram). Har sänkt styret en halv centimeter för att försöka bli ännu mer aero. 

Andra saker som har gjort att allt känns så mycket bättre nu är att jag har fått ordning på min kraschade cykel och det var en fantastisk skillnad. Min SuperSix är inte dålig men jag sitter så mycket bättre på min aeroad. Jag har också tappat ett par kilo vilket givetvis spelar in men jag har fortfarande ett par kilo kvar att jobba bort.

Det ska bli spännande att tävla igen nästa helg. Första gången jag står på startlinjen sedan i påsk. På lördag kör jag i Malmö och på Söndag är det tävling i Lund. Det är bara att hoppas att jag är så stark som folk säger och att vindarna ligger rätt.

Distans med höjdmeter.

Stan är denna helgen översållad med triathleter och det ser hemskt ut. Visst får man se ut hur som helst när man cyklar men det betyder inte att jag måste gilla det. Till vardags finns det ingen som klär sig sämre än jag. Jag har inga jeans i min garderob, ett par vanliga byxor och resten mysbyxor. Men när det kommer till cykelkläder är jag en snobb. Linnen, långa ben med korta ärmar, baggy shorts är exempel på sådant man har tvingats se i veckan. Ok baggy shorts är kanske mer en mtb-grej men det är något som måste tas upp. Varför bära ett plagg som försämrar prestationen?

Det finns ändå en ”klädregel” jag bryter mot. Jag använder proffslagens teamkläder. Särskilt nu i Juli under Tour de France, då har jag Team Sky´s färger så länge de kör i den gula tröjan. Jag har samlat på mig ett antal tröjor under åren, när de bytte tillverkare från Rapha lyckades jag bl.a. komma över en replicatröja för 200 kr och en ljusblå pro teamtröja för 400 kr. Det finns väl flera anledningar till att jag gillar Sky. En är att det finns så många som hatar Sky men framförallt beror det på att de oftast kör som ett lag med ett klart mål. Favoriten är givetvis Kiryienka, en väldig lojal lagcyklist men Sky har också många stjärnor som gör sin uppgift för laget.

Min Sky Aerotröja

Det finns en Skytröja jag inte kan ha just nu. Min aerotröja får jag bara på mig när jag är nere i tävlingsvikt och även om viktminskningen har gått bra på slutet är jag inte riktigt där än. Det är som vanligt när man försöker gå ner i vikt. Det kan stå nästan still några veckor men om man bara håller i så kommer resultaten. Detta var en bra vecka och jag vägde igår 87 kg. Fortfarande för mycket men de närmaste tävlingarna som är om två veckor går i Skåne så vikten kommer inte ha någon avgörande betydelse.

Träningen senaste veckan har också börjat kännas bättre men även här är jag inte riktigt där jag behöver vara för att tävla men jag räknar med att hinna bli lite starkare de närmaste två veckorna. Eftersom jag inte ville missa Touren idag fick jag ge mig ut tidigt så jag mötte upp Marcus vid 7. Han skulle köra backar. Det blev 10 backar på två timmar och eftersom jag då hade så många höjdmeter redan så fortsatte jag i samma stil när jag fortsatte ensam. Det blev 10 backar till och sammanlagt 2070 höjdmeter på 116 km. Det är inte många Svenska städer där man kan få ihop 2000 höjdmeter utan att köra samma backe två gånger.

Viktminskningen går bra, i tisdags var första gången jag cyklade utan smärta i revbenen och i torsdags fick jag tillbaka min aeroad. Ja allt börjar kännas bra om jag bara slipper se alla dessa triathleter.