Smart eller mesig?

Något har hänt. Antingen har jag blivit lite, lite smartare eller så är jag mesig numera.

Denna hösten har jag inte cyklat distans i dåligt väder. Visst har jag fått någon regnskur på mig och det har inte varit många plusgrader men jag har ändå stannat hemma och cyklat inomhus två gånger när det var regn i prognosen. Delvis har det att göra med att Zwift var så mycket roligare än jag trodde och att jag har en ny trainer men mest beror det nog på att jag har blivit smartare(mesigare). Det kommer säkert bli några hemska distanspass på fem, sex timmar i mars men nu kan det kvitta. Nu har jag hellre roligt någon timme framför datorn.

Idag tar jag också en extra vilodag. Enligt schemat är det vilodag måndag och fredag denna veckan men mitt högerben behöver vila en dag till så idag blir det en promenad och stretching istället för intervaller.

Bilden har inget med inlägget att göra. Jag blir bara glad när jag ser den bilden.

Annonser

Roligt att jämföra.

Jag kör fortfarande nästan bara strax under tröskel, ibland kör jag över/under-intervaller bara för att det är roligt men annars försöker jag ligga runt 90-95% av ftp. Mestadels för att kunna träna mycket utan att ta slut mentalt, det är fortfarande bara november. När jag ligger under tröskel kan jag titta på en film samtidigt som jag tränar vilket betyder att man kan drömma sig bort lite. Om jag ligger högre är det omöjligt att koncentrera sig på filmen utan då är det musik som gäller.

En favorit är 5 x 9 minuters intervaller med en minuts vila. Inte speciellt jobbigt i början men eftersom det är så kort vila brukar jag hamna en bit över 90% av maxpuls på slutet. Jag har nu kört den fyra gånger och det är roligt att jämföra och se framstegen.

Första gången var 10:e oktober då jag körde på 290 watt. Medelpulsen på de fem intervallerna var 136, 140, 145, 149 och på sista höjde jag till 300 watt och hade 156 i medelpuls. 290 watt var för lätt.

Nästa gång var 25:e oktober och då körde jag på 300 watt. Medelpuls 146, 153, 158, 162 och 165.  Min maxpuls är 180 så 90% av max är 162 så det blev mycket tid på hög puls vilket är bra.

Tredje gången den 3:e november körde jag återigen på 300 watt men pulsen var betydligt lägre vilket borde tyda på att jag var bättre tränad än gången innan. Medelpuls 140, 147, 153, 157, 160.

Idag, 13 dagar efter förra gången, höjde jag med 10 watt så 310 watt alltså. Medelpulsen var 140, 150, 154, 156 och 159. Inte någon betydande skillnad i puls men då har jag höjt 10 watt på två veckor utan att höja pulsen.

Nu är förutsättningarna aldrig likadana men vid alla fyra tillfällena hade jag vilat dagen innan och man kan ändå ana framsteg.

Jag har förresten beställt en ny cykel…..

Förmiddag med Norbert och Da.Crazy1.

Vädret såg inte så roligt ut idag, kallt och blött, så jag valde att stanna hemma och Zwifta. Ja jag har pratat mycket skit om inomhusträning utan att ha testat Zwift tidigare. Jag hade fel. Zwift gör faktiskt inomhusträningen mycket roligare.

Jag har nästan bara kört workout tidigare men idag skulle jag testa att köra i klunga. Jag ville starta hyfsat tidigt och det enda som fanns runt nio som inte var tävling var en tiomilare i 1-1,5 w/kg, alltså väldigt långsamt. Jag ställde fram min hemlagade banankaka, något att dricka och laddade en ljudbok för om det skulle gå i 1,5 w/kg måste jag ju ha något att göra.

Starten gick och vi var drygt 100 som gav oss iväg. Alla säger att det alltid går för fullt från start och det var närmare 3 w/kg än 1,5. Tydligen hade drygt hälften av klungan tagit det lugnt och följt ledaren medan ca 30-40 körde betydligt hårdare. Det märkte jag inte förrän vi varvade den långsammare gruppen efter 1,5 timme. Det dröjde inte länge förrän jag fick stänga av ljudboken och sätta på musik eftersom all koncentration gick till att cykla. Det var några Svenskar och en Brasilianare  som hetsade så gruppen blev bara mindre och mindre. Efter 4 mil var vi 6 kvar och efter 6 mil var det bara jag, Norbert från Österrike och Da.Crazy1 från Italien kvar och då började det gå ännu fortare. Pulsen var över 90% av max långa stunder och när vi varvade den stora gruppen för andra gången(vi körde 10 varv) efter 85 km orkade jag inte mer. Det var aldrig några monsterwatt, ingen försökte hänga av någon, men 3w/kg i 2,5 timme räckte för att köra slut på mina ben så sista 15 kilometerna sänkte jag lite och de andra verkar också ha varit trötta för de sänkte också farten. Jag körde lite extra så jag fick ihop 112km på 3 timmar och jag lyckades aldrig äta banankakan så den fick jag äta när jag hoppade av cykeln.

Ni har just läst en racereport från inomhuscykling och det var inte ens en tävling men Zwift har gjort inomhuscyklingen så otroligt mycket roligare. 3 timmar på en trainer trodde jag aldrig att jag skulle sitta men att cykla på en trainer i 3 timmar, bli skittrött och samtidigt ha roligt är helt fantastiskt.

Jag kollade upp vem Norbert från Österrike är. Han är mellan 65 och 69 år, har en ftp på 417 watt och är åttafaldig Österrikisk master-TT mästare.

 

Första blocket klart.

Eftersom jag hade en skitsäsong 2017 så startade jag säsongen 2018 tidigare än vanligt men jag tog också en mer distinkt vila där jag inte tränade alls på 10 dagar.

Förra årets vila blev naturlig eftersom jag bröt nyckelbenet i mitten av oktober men eftersom jag även åkte på en infektion så dröjde det innan jag kom igång på allvar. Hela februari jobbade jag i Göteborg och träningen där blev inte som planerat och hela säsongen blev misslyckad med krasch, operation och sjukdomar.

Vilan hösten 2015 var lite mer luddig utan jag körde på med distans och stegrade träningen i november december. Jag hade inga större problem under vintern vad jag kan komma ihåg så jag var stark i mars april och hade en bra säsong.

Nu har jag alltså kört första blockets träning inför säsongen 2018. Började med en lätt vecka med ftp-test, sedan två bra träningsveckor och denna veckan har varit tuff. I går hade jag 44 i vilopuls vilket tyder på att jag är nedtränad. Jag har inte kört några tuffa Vo2max-pass än utan har under hela perioden kört intervaller på 90-93% av ftp vilket blir tungt i längden men inte är speciellt tufft mentalt vilket jag tycker är viktigt när det nästan är ett halvår till säsongen börjar. Merparten av mina pass under grundträningen som pågår året ut kommer ligga strax under tröskel för att inte bränna ut mig.

Nu blir det en lätt vecka med ett lugnt pass på onsdag, antingen på trainer eller en omväg hem från jobbet, ftp-test på torsdag då vi får se om jag har blivit bättre och 4-5 timmar distans på lördag. Alltså fyra! vilodagar. Denna hårda veckan hade jag bara en vilodag.

Idag skulle det ha varit 4 timmars distans men nattens spännande match var slut 04:30 och det var inte lätt att somna. Jag sover nästan alltid 7-9 timmar/natt men när jag tränar hårt kan det vara svårt med sömnen så på två nätter nu har det blivit sammanlagt 10 timmars sömn. Därför blev det bara 1,5 timme lugnt på trainern idag. Något jag retar mig på är människor som sover 4-5 timmar/natt och gnäller på att de är trötta eller stressade eller att träningen inte ger effekt. MAN MÅSTE SOVA MINST 7 TIMMAR/NATT om man ska återhämta sig mentalt eller/och från träning eller/och från vardagsstressen. Om du tror att du klarar dig med mindre sömn så har du fel.

 

Min lördagskväll/natt.

Det är underbart att ge sig ut och cykla en lagom varm sommardag eller de första räserturerna på våren men hösten har också sin charm.

Det går fortfarande få till några fina cykelturer i hyfsat väder men det bästa med hösten är framförallt tv. Jag tittar knappt aldrig på tv annars, ja enda gången jag tittar på vanlig tv är när jag äter. På hösten börjar nya säsonger av många amerikanska serier. Jag brukar ladda ner dem och tittar när jag känner för det. Vissa serier ser jag samma dag de kommer, andra sparar jag till helgen och ser när jag vilar efter distanspassen.

Det bästa med hösten är ändå den amerikanska fotbollen och framförallt Collegefootball. NFL tittar jag knappt aldrig på men så gott som varje lördag, september till januari, tittar jag på ESPN från 18 till minst 01 vilket är två matcher. Ibland följer jag även försnacket som startar 15 och andra gånger blir det ytterligare en match så jag kommer i säng efter 04.

I natt blir det en lång natt med tre matcher, som tur är har de fortfarande sommartid i Usa så jag tjänar en timma.

17:00 bläddrar jag mellan tre matcher och hoppas på en skräll i någon av dem men huvudmatchen blir Auburn-Texas A&M.

20:30 börjar nästa uppsättning matcher men tyvärr visas den bästa matchen på fel kanal men Clemson-NC state kan bli en spännande match.

01:00 börjar kvällens/nattens huvudmatch. LSU@Alabama.  Det brukar vara en tuff match för Alabama men i år är de stora favoriter. Jag är ändå nervös.

Förhoppningsvis somnar jag innan 05 så det blir jobbig att vara vid piren vid 9 eller köra wåffelcross vid 10. Jag tror det blir sovmorgon imorgon.

 

Dubbdäck.

Än är vintern inte på väg till Jönköping men jag har en cx med dubbdäck som är redo för snön. Förra året var jag sjukskriven november, december pga nyckelbensbrott så jag har ingen koll på när det var dubbdäcksväder då men hösten 2015 var första jobbpendlingen med dubbdäck den 19:e november. Vi slapp dubben 18-28:e december men sedan var det vinterunderlag till mitten av mars. 2014 var de dubbpremiär 26:e november.

Så förhoppningsvis slipper vi dubben några veckor till.

 

Hur orkar ni?

På mitt gamla jobb var vi runt 60-80 som arbetade i samma hus så vi fick ta rasterna i skift. Det var under 10 som tog rast samtidigt som mig och jag satte mig alltid vid ett eget bord så jag fick sitta själv.

Nu jobbar jag på ett mycket mindre ställe där vi bara är runt 20 som arbetar och alla äter ungefär samtidigt i en betydligt mindre matsal. Jag fattar inte hur ni andra orkar med att prata och umgås hela tiden? Jag tycker det är jättejobbigt när någon sätter sig bredvid eller mittemot och vill prata och det händer ofta att jag tar kortare rast för att det pratas för mycket i matsalen. Jag har ett knep för att slippa prata med folk. Jag går nästan alltid med hörlurar i öronen. Det är inte alltid jag lyssnar på något men det gör ändå att folk inte hoppar på mig lika ofta.Vissa dagar slipper man ändå inte undan och då är jag tröttare än vanligt när jag kommer hem.

Det är väldigt ovanligt att jag träffar någon utanför jobbet, förutom när jag cyklar. Då har jag inga problem att prata och när jag har idrottat har det aldrig varit några problem. När jag gick i skolan var jag väldigt tyst och blyg men när jag spelade fotboll var jag lagkapten.

Förutom några artighetsfraser till kassörskan kommer jag nog inte prata med någon när jag har lämnat jobbet idag, hoppas jag.