Februari 2012.

I november hade jag 13 träningstimmar. Jag har koll på alla mina träningstimmar sedan januari 2012 och bara en månad tidigare har jag haft så lite som 13 träningstimmar.

Februari 2012.

Jag hade ingen trainer då, den köpte jag i mars 2012 (har fortfarande kvar samma trainer.). Mitt första pass på trainern där jag tog i max var 7:e mars 2012 då jag körde 4×4 minuter på 327 watt. Min cykelpendling till jobbet räknas inte in i träningstiden och om man räknar med pendlingen så cyklade jag 32 timmar i februari 2012. Så november 2016 är alltså min sämsta träningsmånad sedan jag började räkna.

Jag hade som mål att komma upp i 700 cykeltimmar(alltså med pendlingen inräknad) i år men det är kört. Förra året hade jag 689 cykeltimmar varav 556 timmar var träning/tävling. Det kommer jag inte heller upp till i år.

Om vi bara slipper nederbörd i december kan jag ändå få en bra avslutning på året och ta igen mycket av det jag tappade.

Mallorca eller GC?

Jag är sugen på en cykelresa nu i januari men ska jag till Mallorca eller Gran canaria?

Daniel från JCK ska till Mallorca 1:a-8:e januari. 

+ Fina vägar för distanspass. Sällskap.

– Vädret. 6-14 grader och 14 regndagar i januari. Lite väl tidigt.

Till GC kan jag ta en restresa någon vecka senare.

+ Flyger från Jönköping. Vädret 12-18 grader 5 regndagar.

– Bara backar och få vägar.

Det blir troligtvis även en resa med klubben till Mallorca i mars.

 

Idag har jag alltså varit ute och cyklat. Det blev en lugn tur till Älgafall, en runda på drygt två timmar. Jag var ganska nervös när jag gav mig iväg. Det har aldrig varit några problem med halkan tidigare när jag har haft dubbdäck men jag vill absolut inte trilla och slå i axeln igen. Jag kände aldrig av halkan men eftersom jag inte är van att hålla armen i den positionen så gjorde det lite ont i axeln och jag blev snabbt trött i armen. Vi får se om jag hänger med gänget från piren i helgen eller om jag kör själv.

 

Ny operation.

När jag tänker efter lite så kommer de operera bort plattan i slutet av april. Det skulle vara perfekt om de gjorde det veckan efter Örestadsloppet så missar jag inte så mycket eftersom det ser ut att vara dåligt med tävlingar i maj även nästa år.

Då hinner jag köra Östgötaloppet och Kinnekulle/Örestadloppet i april och är tillbaka till Wänershof 3-dagars i slutet av maj.

Fick till ett hyfsat pass strax under tröskel idag. 2×20 minuter på 285 watt. Frågan är vad min tröskel ligger på nu efter sex veckors vila. Låg runt 330 watt under säsongen men nu gissar jag på runt 300 watt. Får köra ett 20 minuters maxtest.

Det blir inget maxtest imorgon. Imorgon ska jag cykla ute. Det blir vintercykel med dubbdäck. Det kommer inte gå fort, det kommer inte bli långt men jag hoppas kunna vara ute några timmar.  Jag har lite svårt att hålla styret ordentligt och särskilt svårt kommer det att bli att svänga höger.

Det är ändå skönt att vara igång.

 

 

Nio minuter.

Idag har jag ägnat fem timmar åt att besöka sjukhuset.

Nu var jag som vanligt väldigt tidig och jag räknar med promenaden som tog runt två timmar sammanlagt men det hade blivit lite fel i planeringen så det blev någon timmas väntan. Själva tiden hos läkaren för återbesöket tog fyra minuter och röntgen tog fem minuter.

Allt såg bra. Axeln läker som den ska och jag får nu röra den hur mycket jag vill men jag får inte lyfta något med armen på ytterligare sex veckor. När jag opereade den andra axeln för 1,5 år sedan använde de en normal platta som sitter kvar i axeln men den här gången fick de använda en större platta som ska opereras bort. Vanligtvis plockar de bort platta efter tre månader men eftersom jag tvingades opereras två gånger och att brottet var så komplicerat vill de vänta minst sex månader innan de plockar ut plattan.

Nu kan jag börja träna på allvar. Jag ska testa att cykla utomhus lite men eftersom jag inte är speciellt rörlig i vänsterarmen så ska jag ta det lugn och känna mig för.

Nu gäller det bara att ta igen de här sex tappade träningsveckorna så fort som möjligt UTAN att bli skadad.

 

Åtta veckor kvar.

Idag är det åtta veckor kvar tills jag börjar jobba. Armen är inte bra och jag är fortfarande inte nära att börja träna.

Träningen efter nyckelbensbrottet har inte gått som jag hade hoppats.

Första veckan efter operationerna hade jag bara ett lugnt pass och jag hade inte räknat med mer.

Andra veckan gick också efter planen. Promenader och lugn träning nästan varje dag.

Under tredje veckan ökade watten och jag kände mig starkare och starkare tills jag blev sjuk på söndagen.

Jag låg sjuk nästan hela fjärde veckan.

När jag tränade under femte veckan kände jag mig svag och på torsdagen tvingades jag åka till akuten med en infekterad arm.

På söndag är det sex veckor sedan jag bröt nyckelbenet träningen har varit värdelös. Det var länge sedan jag var såhär dåligt tränad. Snart är det december och säsongen 2017 har inte börjat än!

Det blir hårdträning under resten av sjukskrivningen. Jag kommer INTE gå tillbaka till jobbet tidigare utan utnyttja hela sjukskrivningen till att träna. Det är mycket möjligt att jag bara jobbar ett par dagar innan jag tar semester och tar en sista-minuten resa till GC.

 

Trött.

Just nu är jag riktigt trött på skiten.

Armen är fortfarande riktigt svullen men i söndags gick jag ändå och kollade på Wåffelcrossen.

screenshot022

Det var skönt att komma ut och promenera igen och jag kände mig pigg så jag började fundera på att börja träna igen.

Måndag morgon var det återbesök för infektionen i armen. Blodproverna var tydligen bättre och förhårdnaderna runt armbågen hade minskat lite under natten men armen var fortfarande lika svullen. Jag får fortsätta med antibiotikan tills på onsdag och så får vi se om det är bättre på måndag när jag ska på återbesök för axeln. När jag kom hem från promenaden till sjukhuset och affären på hemvägen var jag totalt slut och var tvungen att sova en stund. Det blir till att vila ett tag till. Det börjar bli riktigt jobbigt att inte kunna träna.

Trots att jag har gått ner över 80 kg på 6 år har jag inte blivit av med min ätstörning. De första veckorna efter operationen gick jag ner något kilo, säkert mestadels muskler, men jag lyckades ändå hålla nere matintaget ordentligt. Senaste veckan har varit väldigt deppig och när jag är deppig så äter jag. Nu vet jag att jag har en ätstörning och jag har mina matlådor att äta och det enda jag har hemma som jag kan småäta av är havregrynsgröt, kvarg och ägg. Trots det är jag nästan uppe på samma vikt som innan operationen.

Jag har alltså tappat muskler men väger lika mycket……

 

Det kunde ha varit mycket värre.

Det finns många som är betydligt sjukare än vad jag är.

Jag kunde ha missat den riktiga cykelsäsongen.

MEN

Det är svårt att inte tycka synd om sig själv när man tvingas ligga hemma medan alla andra verkar cykla och ha jätteskoj.

Jag missade CXSM i Eksjö och igår missade jag Abloc gravelchallenge. Enligt instagram såg det ut att vara jätteskoj. Nästa gång……..

Jag hoppas ändå kunna vara med på Abloc winterchallenge som körs 28:e december. Om det bara finns platser kvar och jag får klartecken efter mitt återbesök nästa måndag så tänkte jag anmäla mig.

ScreenShot025