Nio dagar.

Nu har det gått nio dagar sedan jag tränade. Jag har cyklat till jobbet ett par gånger men då har jag fått stanna för att hosta upp lungorna. I fredags behövde jag bara stanna en gång så jag gjorde framsteg under veckan.

Imorgon ska jag nog testa att cykla en stund, ingen träning än men några timmars cykling ska jag nog fixa så kanske jag kan träna ordentligt på tisdag?

Västerås 2-dagars har jag strukit från tävlingsschemat, det finns ingen anledning att åka så långt när jag är i så dålig form. Hur framtiden kommer se ut är väldigt osäkert just nu. Det känns som en mellansäsong. Jag väntar ju också på ytterligare en axeloperation så där kommer jag missa ännu mer. Just nu är målen Wänerhof GP/Linje 27-28 maj och en 3-dagarstävling i Danmark 3-5 juni men det känns som detta ligger under tiden för operation/sjukskrivning.

 

 

Annons

Något mer som händer?

Jag är fortfarande sjuk men det händer en sak till i mitt liv just nu.

På torsdag slutar jag på jobbet, jag har bara haft ett jobb i mitt liv och det blev 27 år där men det blir alltså inte 28. Jag har aldrig haft ett CV i hela mitt liv. Efter 2 år på gymnasiet åkte jag på en anställningsintervju och tänkte jobba där tills jag gjorde lumpen 2 år senare. Det blev alltså 27 år men nu är det dags för något nytt. Inte speciellt annorlunda men det ska ändå bli roligt att göra något annat.

Jag har 9,6 km cykelväg till jobbet nu och får lite kortare väg till nya jobbet. 7,5 km mestadels uppför den normala vägen. Jag kan också ta en genväg genom vattenledningsparken för lite cx eller omvägen över Sandserydbacken för en riktig backe.

Egentligen jobbar jag tills på fredag men då har jag tagit semester för jag har lite planerat då men jag hoppas att jag blir frisk tills på torsdag så jag hinner jobba en dag till. Idag är jag feberfri men har väldigt ont i bihålorna. Jag får ont, hostattack och blir trött när jag står upp en längre stund. Jag hostar upp väldigt mycket slem vilket har gjort att jag får ont i magmusklerna.

Jag har ingen brådska tillbaka till träningen denna veckan för vädret ser hemskt ut och inga viktiga mål i den närliggande framtiden. Jag hade ju nästan toppform när jag blev sjuk och nästa vecka är jag ledig så jag kommer nog tillbaka i form. Om bara vädret är hyfsat så blir nästa vecka en tuff träningsvecka.

Lägsta vikten i vuxen ålder.

Jag väger mig så gott som varje morgon och lördag morgon är det oftast officiell invägning.

Idag visade vågen 83,5 kg, så lite har jag inte vägt sedan jag var 15 år åtminstone. Och när watten var så bra som i torsdags kunde det ha blivit en bra helg om jag inte hade blivit sjuk.

Inatt ”sov” jag 14 kallsvettiga timmar med hostattacker varannan timme. När jag gick upp vid 8 mådde jag ganska bra förutom i halsen men så fort jag rörde på mig en stund så däckade jag i soffan och sov 2 timmar till. Under dagen har jag inte orkat göra någonting men nu vid 19 orkade jag ändå vara uppe en stund och laga mat för nästa vecka.

Inget Örestadslopp imorgon heller alltså men det bestämde jag egentligen redan igår kväll när jag började få feber. Riktigt tråkigt att missa dessa två lopp särskilt när tävlingskalendern ser så tom ut.

Inte sjuk av kyla.

Det är inte kylan och vätan under påskens tävlingar som har gjort mig sjuk. Förkylning får man av virus. I morse när jag vaknade hade jag rethosta och ont i halsen och när jag cyklade till jobbet så långsamt jag kunde så var pulsen alldeles för hög. Jag stack hem tidigare och pulsen var bättre på hemvägen men jag har fortfarande ont i halsen och jag kallsvettas. Indirekt är det kanske tävlingarna som har gjort mig sjuk. Jag var sliten när jag kom hem från Danmark och det var dumt att sticka till jobbet dagen efter nästan helt utan sömn. Att jag var sliten och har sovit dåligt gjorde nog att jag hade nedsatt immunförsvar och det var flera på jobbet som blev eller hade varit sjuka så jag åkte nog på något virus.

Så nu ligger jag här i sängen och i helgen missar jag Kinnekulle CyClassic och Örestadsloppet. Jag tror alltid på segerchans men dessa två lopp hade passat mig perfekt. Planen har varit att vara i form till denna helgen och watten på torsdagens träning visade att formen var bra.

Tyvärr är det bara sporadiska tävlingar framåt. Veteranlopp i Västerås om två veckor och Wänershof om fem veckor. Förhoppningsvis blir jag frisk under helgen och sedan blir det en hård träningsperiod. Tyvärr ser väderprognosen hemskt ut så det blir nog endel trainer på balkongen nästa vecka.

 

 

Avhängd i kantvinden.

Kantvind är min styrka men jämfört med Danskarna har jag mycket att lära.

Tredje dagens linjelopp blev episkt. Den enda backen som kom i starten var jättelätt om man bara låg i klungan för det var en väldigt hård motvind sedan svängde man in på en väldigt smal väg med kantvind. Sedan kryssades det så det blev motvind, kantvind och motvind om vartannat och att det ösregnade och var 2 grader gjorde det inte lättare.

Jag kände från start att jag skulle få det jobbigt och in i kantvinden efter första varvningen exploderade klungan. Jag var helt enkelt för svag för att gå med täten och hamnade i andra klungan. Detta hände alltså efter ett varv av sex. Efter en stund var vi sex man som gick runt och jag gissade att det var 10 man före oss.

Jag frös. Hade knäppt upp vindjackan när det började köras men redan på andra varvet var fingrarna så frusna att de var helt oanvändbara. Jag kunde varken dricka, äta eller knäppa jackan. Vid varje varvning funderade jag på att bryta men på något sätt fortsatte jag kämpa. Jag var ju tvungen att visa att Svenskarna inte är mesar. I ”Backen” som var 1 km och 3% fick jag gå ner på lilla klingan de två sista varven, då blåser det ordentligt.  Även om allt kan hända så brydde jag mig inte om placeringen utan ville bara ta mig i mål så sista varvet fick jag göra mycket av dragjobbet.

Jag tog mig i mål och om jag hade haft några krafter kvar hade jag kunnat bli 8:a men jag rullade in på en 11:e plats. Det blev alltså 90 km lagtempo och det var bara 7 som var före våran grupp och bara 13 som tog sig i mål i H40.

Inte min bästa dag men jag är stolt att jag klarade 3 timmars lidande. Efter loppet var jag tvungen att be om hjälp för att få av mig skorna.

Loppet på Strava.

 

 

Danska backar.

Ja det finns Danska backar. Faktum är att på andra linjeloppet var det mer höjdmeter än i de flesta Svenska tävlingar. Varvet på 20km kryssade fram och tillbaka på småvägar som gick upp och ner hela tiden. Inte en platt meter på banan.

På morgonen när vi tittade ut såg vi himlen men den försvann snabbt och en halvtimme innan start kom det snöblandat regn. Vid start var det ändå uppehåll och vi fick inte så mycket regn under loppet men det var kallt. Förbi en gård var det ett lager lera på vägen så det blev också ordentligt skitigt.

Det var offensivt från start. Holtet CK hade vunnit första dagen och de hade 5 cyklister som skulle ha tillhört favoriterna i H40-sm och de satt med i de flesta utbrytningar eller så körde de in dem.  Det var hårdkörning efter varenda sväng och i varenda backe så folk började droppa av och inför sista varvet var vi drygt 20 man kvar i klungan. Jag precis som alla andra hade kört offensivt och varit loss ett par gånger i olika grupper och solo men inget som höll. Ingen av backarna var branta men den jobbigaste backen var 1,9 km och blev lite brant sista 100 meterna. Där kom det avgörande rycket och jag kunde inte gå med täten i backen. På toppen var min klunga inte långt efter och jag återhämtade mig snabbt och funderade på om jag skulle försöka brygga upp. Jag hade varit snabbare än de flesta nerför men jag tvekade och bestämde mig för att hoppas att någon av de andra Danskarna skulle köra in dem.

Täten var för starka. I nästa backe var vi fyra som gick loss men klungan hämtade in oss och vi fick spurta om 7:e platsen. Jag lyckades knipa 10:e platsen. ”Bara” 81 km men med nästan 800 höjdmeter och eftersom det var tävling hela vägen blev det riktigt jobbigt. Konkurrensen är så hård i Danmarks H40 att jag är jättenöjd med 10:e platsen och framförallt var det jätteskoj. Kammade hem 2 poäng samt vann pengar, hur mycket vet jag inte eftersom jag aldrig kollade upp det och därför inte hämtade pengarna.

Loppet på Strava.

Avancerar i backen.

Värre än Skövde.

Skövde 200k var en härlig nöjestur jämfört med min första tävling i Danmark.

Tävlingen gick i Hanstholm utmed kusten i nordvästra hörnet av Danmark. Det började regna när vi satte oss i bilen strax efter sju och hela dagen var det sedan två grader och regn. Ett 30-tal kom till start i H40 och jag vet inte om det var vädret som gjorde det men det gick ganska lugnt inledningsvis. Efter halva första varvet på 25 km blev det lite attacker och jag var med i en kort utbrytning men inget allvarligt. Tre backar fanns det på varvet och där blev det ganska bra körning men klungan höll ihop. På andra varvet började cyklister få släppa och jag hade lite jobbigt i andra backen där man får starta i väldigt låg fart efter en kurva men ändå inga större problem. Det värsta var kylan. Innan hårdkörningen i backen frös jag så jag skakade men efter att ha fått kämpa lite började jag få upp värmen.

Då fick jag punktering.

40 kilometer fick jag vara med, inte ens halvvägs. Jag hittade en busskur där det redan stod en cyklist som hade punkterat. Han erbjöd mig en slang men varken han eller jag hade fungerande händer pga kylan. Jag fick vänta nästan 10 minuter på kvastbilen och inte ens i bilturen till starten kunde jag sluta skaka av kylan. Jag körde alltså inte ens halva loppet men ändå var omklädningsrummen och duscharna fulla av cyklister som hade brutit när jag kom dit. 11 cyklister tog sig i mål i H40 och alla kom in en och en. B-klassen var ännu värre där bara 5 tog sig i mål.

Loppet på strava.

Inga bilder från loppet men här kommer en bild från dag två som får representera dag ett.

 

 

 

Tävla på riktigt.

Under påsken var vi fyra cyklister från Jönköpings CK som åkte till Danmark för att köra ”3 dage i nord”, en cup med 3 linjelopp på 3 dagar i norra Danmark.

Jag körde H40 och att tävla i H40 i Sverige och i Danmark är som natt och dag. I Sverige kör 95% av klungan defensivt och vill egentligen bara köra hårt sista 100 meterna för att spurta om en 42:a plats. I Danmark tävlar man på riktigt och ALLA i klungan tävlar på riktigt. Det attackeras, körs hårt i backar, i kantvinden och i medvinden. Det kvittar om man egentligen inte är bra nog att vinna så försöker man ändå tävla. Hellre bli avhängd och bryta loppet än ”spurta” in på en 42:a plats.

En annan stor skillnad är hur stort allvar cyklisterna tar loppen och hur de arrangeras. För många Svenska veteraner är det på liv och död, visst är det allvar även för Danskarna men de kör mer för att det är roligt att tävla.  I ett av loppen fick t.ex. andra klungan hjälp av en klunga från en annan klass för att köra in tätklungan. Om det hade hänt i Sverige hade det blivit uppror.

Arrangemanget och kommissarierna tar inte så jättehårt på reglerna och cyklisterna får ta eget ansvar. De olika klasserna släpps iväg med några minuters mellanrum och det kan vara upp mot 8 klasser ute på det runt 20km långa varvet samtidigt. Eftersom det körs så hårt så blir det ofta mindre klungor som ibland går ihop mellan olika klasser. En gång blev vi upp mot 80 cyklister från 3 olika klasser i en stor klunga. Då började ett par H40 gubbar skrika något, kan inte Danska så jag vet inte vad de skrek,  och alla i H40 släppte och tog det lugnt några kilometer.

Jag kom hem halv två i natt och cyklade till jobbet vid sex i morse så jag ska försöka komma i säng tidigt. Jag får skriva racereports senare i veckan. Det blev 3 episka linjelopp. Det är jag med gröna skoöverdrag nästan sist i klungan.

Krascher och fartökningar.

Krascher och fartökningar blev mitt ”fall” i Östgötaloppet 2017.

Som vanligt tyckte jag det var svinjobbigt inledningsvis och jag hamnade snart längst bak i klungan. Jag vet att det är helt fel men jag hatar att slåss om positioner i klungan så antingen ligger jag sist eller så attackerar jag. Så kommer det alltid att vara. Planen var att avancera efter Borensberg och sedan köra på kantvindspartiet som startar efter 23 km. Tyvärr var det en krasch när vi lämnade Borensberg och jag fick jaga ensam i 3 km. Jag passerade flera som hade blivit hindrade av kraschen men ingen höll min fart så det blev 3 km på max. Jag försökte återhämta mig så mycket jag kunde inför kantvinden så istället för att köra i täten så fick jag avancera i kantvinden Jag fick med mig Roberth framåt och vi tog oss fram ganska bra. Då kom nästa krasch. Om den bara hade inträffat en sekund senare hade vi varit förbi de cyklister som kraschade. Jag såg att jag inte skulle klara mig så istället för att köra på cyklisterna som låg framför mig svängde jag ut till vänster. Jag klarade dikeskanten, körde 5 meter på åkern och hoppade upp på vägen. Jag såg klungan på 35-40 man försvinna bort och tog upp jakten i kantvinden.

I kantvinden var det var man för sig men när vi kom upp i medvinden blev det många smågrupper. Jag tog mig framåt mellan grupperna och efter en stund var vi 5 man som jagade tätklungan på 20 man. #209 från Höllviken gjorde ett jättejobb och vi närmade oss. Vi var 3 som hjälptes åt i drygt en mil och vi var nära men efter jag hade tagit en förning spurtade 3 man sista 100 meterna till klungan och jag och en från #sthlmess kunde inte gå med. I nästan 2 mil körde vi partempo och in i backen på andra lilla varvet av fem var vi ifatt.

Då fick jag känning i låret. Ingen smärta men lite tryck på framsidalår. Det hade gått bra när vi körde med jämn hög belastning men när det blev ständiga fartökningar kändes det direkt. I backen efter tre varv släppte jag och nästan direkt släppte trycket i låret. Vi blev en grupp på 6-7 man som släppte och när ingen ville dra i kantvinden gick jag fram. Varvet är 6,5 km och båda varven vi körde tillsammans drog jag de 4,5 km med kantvind. Chansen för en topplacering var ändå borta och det har ingen betydelse om jag blir 14:e eller 19:e man. De som tycker det är viktigt får gärna spurta sista 100 meterna.

Jag är ändå nöjd med mitt lopp. 19::e plats, jag fick ta ut mig ordentligt, inte direkt inblandad i några krascher och låret höll. Ett klart godkänt Östgötalopp.

Något jag inte är nöjd med är hur mycket jag drack. Visst, det var bara lite drygt två timmar men jag hade med mig båda mina gel hem och hade bara druckit en gång. Problemet var att det var så intensivt hela tiden. När jag kom ifatt klungan var det bara 38 minuter kvar så en gel där hade varit i senaste laget. Givetvis skulle jag ha druckit mer första 20 minuterna när jag låg längst bak i klungan och lökade.

Nu är det bara att ladda för de tre tävlingarna jag ska köra i Danmark över påsk.

Wänershof linjelopp. En utbrytning som inte höll.

Får se i Borensberg.

Det är många som har hört mig säga det förut men det är ingen som har sett mig göra det.

Jag ska ta det lugnt inledningsvis på morgondagens tävling, Jag vet att jag har sagt det många gånger tidigare, ja nästan varje tävling säger jag så men det blir aldrig som jag säger. Senast var i Nyköping i höstas. Då attackerade jag och gick loss efter 3 kilometer. Ofta kommer de här tidiga attackerna för att ingen annan vågar göra något.

Denna gången är det annorlunda. På Östgötaloppet brukar det vara ganska offensivt inledningsvis. Alla har haft en bra vinter och känner sig starkare än någonsin. Jag kände mig jättestark i måndags men nu är jag fortfarande inte 100% i låret. Därför ska jag ta det lugnt inledningsvis och så får vi se hur det känns efter Borensberg. Förra året var det Bure som satte färg på loppet men i år vet jag inte riktigt vilka som är favoriter. Det finns några riktigt starka namn men också väldigt många som jag inte känner igen.

Det blir alltså start ändå. Jag cyklade en lite längre runda idag och tog i lite några gånger. Ingen smärta men lite stel när jag kom hem och jag kände mig väldigt seg hela rundan men så länge jag inte förvärrar skadan så är det skönt att få ett lopp i kroppen inför tävlingarna i Danmark under påsken. Ja pga förberedelserna ser jag Östgötaloppet mer som bra träning inför andra lopp men det betyder inte att jag ger upp på förhand. Om benen känns bättre imorgon och vi får lite kantvind kan vad som helst hända.