Satsa på Vätternrundan?

Det här med cykelsport är nog inget för mig så jag kanske borde satsa på Vätternrundan?

Det finns många anledningar till att jag är värdelös just nu. Ja jag är så värdelös att jag blev avhängd på uppvärmningen i tisdags.

Anledning 1: Jag känner fortfarande av mitt skadade revben. Inte så att det gör jätteont men så pass att jag känner av det när jag tar i och det gör ont när jag går ner i aeroposition.

Anledning 2: Jag är för fet. Eftersom jag har varit jättefet för 7 år sedan så har jag lätt för att gå upp i vikt igen och efter sjukdom, operation och skador väger jag nu 3-4 kg över min tävlingsvikt.

Anledning 3: Det har snart gått en månad sedan Canyon skulle skicka en ny gaffel efter min krasch. Nu är den äntligen på väg och jag borde ha den i början på nästa vecka. Nu cyklar jag på min SuperSix från 2012. Det är en jättefin cykel som mestadels står på trainern nu för tiden men jag trivs inte alls lika bra på den som på min aeroad.

Anledning 4: Det här med aeropositionen. Jag är varken speciellt snabb eller stark men jag är effektiv. Jag tappar inte jättemycket watt när jag är i en aerodynamisk position. Nu när jag får ont i revbenen när låret slår i så där tappar jag den fördelen.

Nej det är kanske lite tidigt att sluta träna och satsa på Vätternrundan. Jag jobbar på vikten och det är ett par veckor till sista anmälningsdagen för Ringenloppet men det är lite jobbigt just nu.

Minns tillbaka till en regnig dag i Falkenberg 2016.

 

Annons

Avart inom cykelsporten.

Japp jag har cyklat vätternrundan två gånger och hade tänkt köra ett varv i år igen men fick ställa in pga revbenen. Trots det så hatar jag vätternrundan och nej hatar är inte ett för starkt ord i det här fallet.

Jag bytte jobb första maj och eftersom jag inte är så intresserad av att prata i onödan och det bara finns en sak de flesta på det nya jobbet vet om mig, jag cyklar till jobbet, så finns det bara ett ämne de försöker prata med mig om. Cykel.

Ca 30 nya arbetskollegor och ca 28 gånger har jag fått frågan om jag har cyklat vätternrundan och hur snabbt jag har cyklat vätternrundan. Alla verkar tro att det är en prestation att klara av vätternrundan och att man är en duktig cyklist om man klara det snabb. Juni 2010 vägde jag 170 kg. Juni 2011 köpte jag min första racer. Juni 2012 cyklade jag vätternrundan på 9:05. Att cykla vätternrundan är inte häftigt. Att cykla vätternrundan är inte svårt.

Att vinna SM är däremot svårt. Inte ens de som anser sig vara cyklister vet att Sm avgjordes förra veckan. Väldigt få av Jönköpings cyklister vet att Kim Magnusson som bor i Jönköping vann linjeloppet eller att Julia Karlsson som bor i Jönköping blev U23 mästarinna eller att Tobias Ludvigsson som bor i Jönköping blev tempomästare.

Nej vätternrundan är inte cykelsport och jag hatar att det är det enda folk känner till om cykel.  Även om de flesta Jönköpingscyklister inte vet vilka de är kan ni väl ändå skrika grattis till dem när ni möter dem på vägarna. De har gjort en fantastisk prestation till skillnad från oss som bara har klarat vätternrundan.

Bilderna snodda på Swecycling.com

 

SM i Burseryd

Hälften av Sveriges ”cyklister” har precis cyklat vätternrundan och den andra halvan laddar upp för cykelvasan men de få riktiga cyklisterna vi har i Sverige är i Burseryd och tävlar om sm-guld.

Ingen jag kände skulle ner och titta på damernas linjelopp på lördagen och det skulle vara uppehåll så jag bestämde mig för att cykla dit.

Ett spännande lopp där de 8 starkaste cyklisterna gick loss tidigt och i sista backen var det 4 som gjorde upp om guldet. Sara Penton drog längsta strået och slog Ida Erngren i en tät spurt.

Roligt att se vilka framsteg Therese Bellfors från Jönköping CK har gjort till årets säsong och hon tog en meriterande 15:e plats.

Jag lämnade Jönköping 9 på lördagsmorgonen men när jag närmade mig Ovdaskog var jag nära att vända. Molnen framför mig var kolsvarta, motvinden var jobbig och jag närmade mig första grussträckan, var inte så sugen på att cykla i lera. De mörka molnen drog förbi och grusvägen till Pålskog var fin som vanligt. Nästa grusväg hade jag aldrig cyklat tidigare och den gick över Kyllås. Tungt med 1,4 km 5% på löst grus men som tur var nerfarten på andra sidan betydligt fastare.

Marieholm har jag cyklat förbi några gånger men sedan var det bara nya vägar. Hade planerat rundan med hjälp av roadfinder.se  och det fungerade jättebra. Mestadels fina vägar med lite trafik och det blir så mycket intressantare när man cyklar på nya vägar. 124 km och nästan 4,5 timme tog det till Burseryd, det var en jobbig motvind hela vägen, och jag kom fram 15 minuter innan första varvningen. Det fanns högtalare utspridda över hela byn och en storbildsskärm vid start/mål så det var lätt att följa loppet.

På hemvägen hade jag planerat en annan rutt som var lite kortare. Inte lika roliga vägar men ändå nya vyer och medvinden gjorde det till en skön hemfärd. Jag hade inte studerat rutten hem så noga innan men jag blev imponerad av stravas (skapade rutten i strava) vägval genom Gislaved/Anderstorp. Liten omväg men på fina cykelvägar genom parker en bra bit från vägen.

Jag cyklade 240 km och efter Taberg var det nästan bara landsbygd. Jag cyklade bara förbi en mack (Gislaved) och en affär (Burseryd).   Jag hade packat fickorna med 4 bitar hemlagad banankaka, 2 energibars och 1 påse hårda gels och hade 2 stora flaskor kalorifri high5. Förutom detta var det enda jag åt under dagen en hamburgare (de hade inget vegetariskt) och en loka i Burseryd. Jag cyklade 8 timmar och 15 minuter och var hemifrån 9-21, högst watt hade jag timme 7 och jag var inte hungrig när jag kom hem. Jag hoppas att jag klarar undvika att överäta idag så jag fortsätter gå ner i vikt. Måste tappa minst 4 kg tills jag tävlar nästa gång.

Ok lite gnäll på revbenen får det bli. Jag satt väldigt upprätt hela vägen eftersom det fortfarande gör ont när jag går ner i bocken och även om jag kände av revbenen långa stunder behövde jag aldrig ta någon värktablett.

Rundan på STRAVA.

Inget mer bloggande.

Det är bara en massa jävla gnäll här på bloggen så nu blir det inget mer bloggande förrän jag kan träna 100% igen. En sista gnäll-blogg får ni leva med.

Idag försökte jag träna igen. Det gjorde VÄLDIGT ont i revben så fort jag försökte ta i ordentligt så jag var inte med så länge. Jag försökte trycka på lite i min ensamhet men smärtan blev bara värre och värre. T.o.m. nu när jag sitter i soffan gör det ont.

Tills jag är 100% blir det bara jämt och lagom hårt lagtempo som vissa älskar men jag hatar eller lugnt distanstempo som nästan alla verkar hata (alla ska köra halvhårt) men jag älskar. Jag ska också komma ner i tävlingsvikt igen. Ingen mat mellan 21 när jag går och lägger mig och 16:30 då jag kommer hem från jobbet.

Även om jag just nu mest känner för att lägga ner säsongen och börja med vinterträningen så har jag satt upp lite mål. Jag hoppas kunna tävla igen 22-23:e juli i Skåne och säsongens mål är att bli klubbmästare i både JCK och La lepre stanca.

Klubbmästare La lepre stanca 2016

 

Smärtsamt.

Idag skulle jag prova på att träna lite, det var ett tag sedan. Revbenen har känt bättre och bättre och jag hade börjat ställa in mig på att köra vätternrundan men jag får nog avstå. Det gjorde för ont.

Inte nog med att revbenen fortsätter att göra ont men jag fick också ont i röven. Detta trots att jag har min gamla sadel vilken är likadan som de jag har på alla andra cyklar. Jag sitter väl lite annorlunda? Tyvärr kan jag inte heller stå upp för mycket just nu eftersom det gör ont i revbenen.

Efter en liten uppvärmning uppför Barnapsbacken var det 80 km lagtempo och eftersom vi var 12 cyklister idag så kunde jag ligga på hjul långa stunder utan att få dåligt samvete. Det gick ganska bra inledningsvis så när vi hade kommit till rundans högsta punkt började jag hjälpa till lite. Fintorp till Malmbäck kändes bra och vägen till Ödestugu är min favorit så det gick bra även om jag inte kan gå ner i aeroposition utan att det gör ont. Sedan blev det jobbigt. Jag kan inte andas djupt så när jag väl har börjat flåsa tar det lång stund att återhämta sig så resten av rundan tog jag bara någon förning då och då.

Efter lagtempot skulle vi köra 30 minuter GP men revbenen hade börjat göra ont hela tiden så jag när övriga satte fart rullade jag bara lite lugnt i 30 minuter. Ola vann GP´t i en spurt mot Marcus.

Vi får se om det blir någon träning i veckan. Det känns bättre men inte när jag försöker ta i.

Rullade lite lugnt på slutet.
Eftersom jag inte kunde köra så vann Ola.

Fet eller Aero?

Var ute och cyklade lite idag men har fortfarande ont i revbenen. Jag vet inte om det beror på att jag är fet eller väldigt Aero men när jag ligger i bocken eller med underarmarna på styret så slår låren i revbenen. Är det bara jag som har det problemet?

Jag ska ändå försöka träna imorgon. JCK kör 80 km lagtempo och sedan 30 min GP. Jag provar att försöka hänga med i rygg på lagtempot men om jag inte fixar det så rullar jag lite lugnt och kollar på det avslutande GP´t.  Ska jag orka byta vevparti?

Det var inte bara gaffeln som gick sönder i kraschen. Mina nya glasögon som jag hade använt en gång gick sönder och hjälmen fick en buckla.

Protone

 

Helt återställd.

Igår kväll när jag satt i soffan efter en väldigt aktiv dag med arbete, cykelpendling och 1,5 timmes promenad så nös jag. Jag blev överlycklig när jag kom på att jag inte skrek av smärta och när jag tänkte efter hade jag inte känt av revbenen på hela eftermiddagen. Jag är helt återställd efter kraschen!

När jag vaknade i morse fick jag rulla ur sängen för att det gjorde så ont i revbenen. Jag är kanske inte riktigt återställd än. Bara jag håller mig aktiv utan några snabba rörelser så märker jag knappt av revbenen men så fort jag är stilla för länge börjar det göra ont när jag försöker röra mig igen. Jag är ändå mycket bättre så jag hoppas kunna träna till helgen igen.

Jag väntar inte bar på att revbenen ska läka utan jag väntar också på en ny gaffel till min Aeroad. Canyon ska ha beställt en gaffel men jag har ingen aning när den kommer och jag kommer inte köra Vätternrundan på en cykel jag inte är van vid även om revbenen känns 100%. Jag har min SuperSix men eftersom jag inte är van vid sittställningen skulle det göra mer skada än nytta att cykla 300 km på den.

Min nästa cykel blir en De Rosa Pininfarina men det finns mycket att fundera på innan jag bestämmer mig. Det är nästan 4000 kr rabatt på den gråa just nu men jag vill ha en färgglad cykel. Det blir nog Ultegra DI2. Jag vill ha det integrerade styret men det är billigare att köpa det separat men då blir det inte i rätt färg. Givetvis ska jag ha en ny wattmätare men vilken?  Ska jag köpa årets modell eller ska jag vänta och se vad nästa års färger blir?

Skönt att ha något roligt att tänka på när man inte kan träna.

Googla?

Jag vet att jag kanske är först med detta men har ni testat https://www.google.se/ ?

En jättebra sida där man kan söka och oftast hitta allt man kan tänkas vilja veta. Det händer nästan dagligen på forum och i chattar att någon frågar något väldigt enkelt där om de hade skrivit in samma fråga på https://www.google.se/ (spara sidan) hade fått svaret på några sekunder. Nu brukar jag googla frågan och ge dem svaret men nu när ni har fått länken kan både du och jag spara lite tid.

Osårbar.

Min slutsats efter gårdagens krasch är att jag är osårbar. Det var hög fart, många stora stenar i diket och nyckelbenen klarade sig, faktum är att jag inte har en skråma på kroppen medan kolfibern i gaffeln är av. Eftersom jag har brutit båda nyckelbenen tidigare är de benen betydligt starkare nu.

Ja kanske inte helt osårbar. Jag kan inte hosta eller resa mig ur soffan utan att grimasera av smärta. Jag skadar revbenen minst två gånger om året och nu var det dags igen men det är en skada jag kan leva med. Det är bara att köra på som vanligt om man kan uthärda smärtan och det kan göra väldigt ont en längre tid. Idag cyklade jag upp till Hallby för att titta på målgången av Rallarloppet och det gick bra att cykla lugnt men när jag reste mig upp i en backe höll jag på att skrika av smärta.

Jag att glad att jag inte blev värre skadad eller att det var värre med cykeln men just nu känns det lite deppigt. Februari var en dålig träningsmånad pga jobb och när jag började närma mig toppform kom besvikelserna i snabb följd. Muskelbristning i låren lagom till Östgötaloppet i början av april. 10 dagars sjukdom i slutet av april. Opererade axeln i mitten av maj. Och nu revbenen och cykeln i början av juni.

Nej det har inte varit min säsong. En Spansk, två Danska och en Svensk tävling har jag gått i mål i och alla dessa tävlingar var bara förberedelser inför den riktiga säsongen.

Just nu känns det uppgivet och jag är nog inte så osårbar utan kanske mera skör som glas.

Mardrömmar om Broddetorp.

Det är helt otroligt egentligen. Senaste gången jag bröt nyckelbenet var det i ett CX-lopp och jag har vurpat många gånger i CX men jag har bara kraschat två gånger på landväg både om man räknar tävling och träning. Båda krascherna har inträffat i Broddetorp!

1:a maj 2014 bröt jag nyckelbenet i loppet Giro de mösseberg precis när vi hade passerat Broddetorp. Idag körde jag Tranrikerundan och precis innan vi kom in i Broddetorp var det dags för min andra landsvägskrasch. Efter 8 mil av 10 gick det snabbt nerför, ja lite för snabbt, vi var 7 i tätklungan och vi passerade många som körde den kortare rundan. Jag låg först och i en skarp kurva vurpade 2-3 cyklister ca 30 meter framför oss. Jag höll strax över 50 km/h och såg direkt att jag inte skulle kunna undvika dem. Istället för att köra över dem och flyga i asfalten valde jag att försöka köra ner i diket, jag har ju haft tur med det tidigare. Denna gången hörde jag det hemska ljuden av kolfiber som går sönder och sedan snurrade det bara runt. Jag såg direkt att gaffeln var sönder men efter att ha känt på nyckelbenen noga en stund konstaterade jag att de hade klarat sig denna gång. Övriga kunde fortsätta och vid nästa station fixade de så att någon kom och hämtade mig.

Loppet var som vanligt, första 30 minuterna var svinjobbiga och jag flåsar mer bakom masterbilen i 250 watt än när jag drar i 350 watt efter en timme. Det märktes tidigt vilka som var starkast och två av dem var lättviktare. Eftersom jag är fetare än på länge så jag var lite orolig för den lite längre backen (som inte är så jobbig egentligen) efter 6 mil men senaste veckorna har jag känt mig förvånansvärt stark uppför så jag låg tom i täten andra halvan av backen. Jag kunde fortfarande ta lite längre förningar på en bit över 300 watt så jag kände mig jättestark och när jag kände mig som mest positiv kom kraschen. Riktigt onödigt av mig att köra så fort utför så jag får skylla mig själv.

Under dagen har jag fått ordentligt ont i revbenen och hela högersidan så även om jag har min SuperSix så skrotar jag planerna att köra Hökensås runt imorgon och troligtvis även Bolmen på tisdag. Jag har även fått en plats i Team Mustasch med Tre berg som ska köra Vätternrundan på 7:15 men jag tror inte jag fixar 300 km i 42km/h på en cykel jag inte är van vid så jag lämnar återbud till det med.

Än så länge har jag bara kollat igenom cykeln lite snabbt men jag hittar inget annat än gaffeln som är skadat. Jag ska göra en noggrannare koll imorgon så får vi se men om det bara är gaffeln så blir jag lycklig.