Kort.

Det finns två sätt för mig att ta det lugnt när jag tränar. Att ligga längst bak i en klunga som tar det lugnt eller att cykla på cykelvägar. Annars har jag svårt att hålla igen.

Jag har börjat med att avsluta tuffa pass med lite cykelväg för att varva ner och idag behövde jag bara rulla ur benen lite så det fick bli en lugn måndagsrunda. Den blev inte så lång för min del. På cykelvägen utmed rv40 körde jag på en sten och skar sönder bakdäcket. Slangen stack ut så jag fick ha så lågt tryck som möjligt och försöka ha tyngdpunkten så långt fram jag kunde. Jag stod upp hela vägen hem och klarade mig utan fler missöden. Hemma igen bytte jag däck och tog en liten testrunda.

Jag gillar inte bilder på mig själv men här kommer en bild tagen inför Raas i lördags.

615209_10203487807930343_5062250780693977591_o
Foto: Olle Enqvist
Annons

Raas 2014

Raas betyder Race Across Skåne och det är precis vad jag har gjort idag, korsat skåne. Vi var 4 från La Lepre Stanca som åkte ner till Malmö igår fredag och körde Raas idag.

Raas är varken tävling, motionslopp eller brevet men har lite av allt. Starten går i Malmö och det är tre ställen man ska stämpla in på. Halvvägs i Kivik är det en timmes obligatoriskt lunchstopp.

Det var 60-70 som startade och det gick lugnt nästan ända fram till först stämplingen efter 6 mil. Ja förutom på gruspartiet på 5 km där jag satte nytt KOM. Sista milen till kontrollen gick det också lite fortare när vi var 6 som började snurra runt lite och öka farten. Vi var runt 25 i klungan vid stämplingen men sedan började det gå undan och det flög av folk till höger och vänster så vid lunchpausen var vi bara 10 kvar. De 3 milen hade vi över 40km/h i motvinden.

Vi körde lite fel precis innan stoppet så vi var 15 man när vi gav oss iväg. Jag hade stora problem med magen efter stoppet och hade det tungt men efter en krasch på nästa grusparti där Henke räddade sig genom att köra ut på en åker blev jag av med lite gaser och kände mig bättre. Sedan kom ravinen. En nerförsbacke med sand och sprängsten. Jag var bland de första ner men tydligen blev det ett antal vurpor i backen bakom mig så det blev en lite längre paus i botten av backen. Om det är någon som hittar en La Lepre Stanca flaska i ravinen så är den min. Det var riktigt varmt idag så sista 6 milen med en flaska var inte optimalt. Strax efter backen var vi ett par som fastnade i en korsning så jag fick jaga i 2 kilometer.

Vid sista stoppet efter 15 mil var vi 13 man och ut från Blendarp var det en ganska brant backe där nästan halva klungan släppte. Tyvärr var jag en av dem. I 4 kilometer hade jag över 90% av maxpuls innan jag var ikapp och hade dragit med mig en man till så vi var 8 i klungan. Hela vägen från vändpunkten hade det gått undan i medvinden och som vanligt är jag som starkast ett par timmar efter stoppet. Efter drygt 17 mil fick jag en lucka utan att försöka och när en till kom ifatt började vi köra. Strax efter att vi kom loss valde vi olika vägar, våran väg var 400m längre men rakare så det gick nog på ett ut. I 1 mil körde vi i över 43km/h och med en puls över 90% av max men sedan hämtades vi in av två Danskar. De var inte så intresserade av att köra så klungan kom ifatt oss 5 kilometer senare med 1 mil kvar till mål.

Målgången behöver vi inte behandla så noga. Vi kan konstatera att det var flera som ville riskera sin hälsa för att vinna vad som egentligen är ett osanktionerat brevet lopp. När de började kryssa mellan bilarna när vi hade rött och hoppa över refuger så sket jag i det. Gissar att jag var 9:a eller något sådant.

Flera krascher under loppet men inget allvarligt och vi hade även en punka och lite andra mekaniska problem men klunga väntade in dem. Själv klarade jag mig utan strul. När jag tänker efter kände jag ingen riktig smärta under loppet. Visst gjorde det ont när vi var loss och när benen krampade när jag hoppade av cykeln efter målgång men annars ingen smärta. Brukar annars få ont i knä, axlar, händer eller röv någon gång under långa lopp men ingenting denna gång.

Jag hoppas målgången görs om till nästa år men förutom den så hade jag en jättetrevlig dag på cykeln. Jag förstår ju varken Danska eller skånska så det var inte många som pratade med mig, det bidrog ju till att jag hade trevligt.

Här finns alla siffror från Strava. 194km, 35km/h.

 

Skoj på hoj

Lagtempo med JCK är skitskoj.

Jag gillar inte att ligga och rulla runt i klungan när det går i distansfart men när det går undan är det hur roligt som helst. 80 km med 8 från JCK där vi körde fort i 55 km.

Tack till bröderna Persson för att ni körde sönder mina ben i backarna och tack till Marcus och Professorn för att ni efter att benen är sönderkörda ser till öka farten så att man ”slipper” vila.

Det behövde jag.

Statusrapport.

Jag kan inte säga att jag var speciellt bra idag på protour.

Den långa backen vid fiskebäck var väl den som gick bäst. Jag fick en bra rygg i Daniel och hade väl lite mer att ge på slutet men tog min tredje bästa tid i den backen. Det är endast två veckor i maj förra året som jag har varit snabbare där. Bara 4 sekunder sämre än Ola´s bästa tid någonsin och Ola är betydligt bättre än mig uppför.

Sista plattspurten kändes också bra, jag fick ta mycket vind men med lite tyngre växlar kunde jag ha varit bättre än 3:a. Det var en av få gånger jag har känt att compact vevparti inte räcker till.

Annars var det enkelt att se min svaghet. Tempoväxlingar. Resten av backarna gick det långsamt i början och sedan hade jag svårt att växla tempo när Marcus satte fart. Det har alltid varit min svaghet men nu är det sämre än någonsin. Nu vet jag åtminstone vad jag ska träna på fram till Veteran-sm. Som om jag inte visste det innan. Det är många om och men nu. Jag får ta tag i det och börja slita lite.

Det ser ut som att vi är ett gäng som kör Raas i helgen, ett lopp på 20 mil, men det blir sista distanspasset fram till SM.

Tidigare idag funderade jag på om jag skulle byta däck före eller efter helgens lopp. Punkan på dagens protour avgjorde det så nu har jag nya GP 4000s II 25mm.

Bryter tystnaden.

Det var ett tag sedan jag bloggade men det har inte hänt så mycket.

Jag har jobbat hårt och länge och tränat hårt och långt. Nu har det lugnat ner sig på jobbet och efter att träning har känts värdelös sedan nyckelbensbrottet har det nu börjat släppa lite. Det märks direkt när stressen försvinner.

Förra veckan var det flera långa solopass. 7 mil med Slicen i onsdags med en snittfart av 39 km/h och 12 mil solodistans i lördags med en snittfart av 33km/h.

Nu ska det bli kortare och snabbare. Om det inte blir Raas i helgen? Vi får se hur vädret och transporten löser sig.

Lite har det hänt. 4 klubbar i Jönköping anordnade mountainbike-SM förra helgen. Jag är ingen skogsmulle och kommer aldrig cykla XCO men det var ändå roligt att se världseliten. Det var en stor succé på alla sätt.

När jag har köpt ny räser, nya hjul och wattmätare kanske det blir en 29a och prova på långlopp?

Idag kunde jag t.o.m. kompa hem för att titta på touren och samtidigt visa lite livstecken här på bloggen och ikväll är det protour igen.

 

 

Mer motvind.

Jag förstår inte varför jag inte kan cykla uppför. Om det är platt och motvind är jag stark men uppför är jag värdelös.

Idag var det Protour tempo. Jag är en dålig förlorare och älskar siffror så jag har analyserat var jag förlorade sekunden som Ola besegrade mig med. Efter vändningen där det blev motvind tog jag 12 sekunder varav 4 av dem var i nerförsbacken. Då har jag alltså förlorat ungefär lika mycket uppför. Samma sak när Joel och jag körde andra gången. Han körde strax bakom mig och fick hålla igen uppför för att sedan tappa på platten i motvinden. Motvind och backe är inte samma sak men detta var bara motlut och jag tycker inte jag borde vara bra på det ena och värdelös på det andra.

Mer backträning är det väl som gäller och de senaste två veckorna har träningen varit nästan obefintlig. Jag har väl cykelpendlat och tagit i lite i backarna ibland men annars har det bara blivit protour på onsdagarna och lördag, söndag. Det räcker inte.  Tyvärr klarar jag inte av att skita i jobbet så det har blivit ganska många 12-timmars dagar. Visst behöver jag pengarna men jobbet är inte viktigare än träningen. Det värsta är att jag egentligen skulle ha varit sjukskriven nu men jag gick med på att komma tillbaka eftersom de lovade lättare jobb några veckor för att hjälpa till under semestern. Så har det inte blivit. Nästa gång jag bryter nyckelbenet kommer jag inte gå tillbaka till jobbet tidigare.

Ny cykel, zipp 808 och wattmätare. Jag behöver mycket pengar i höst.

Aldrig stark.

På JKPG cup Taberg kände jag mig stark men annars har det gått trögt hela året. Tempoträning idag. Det gick hyfsat fort men det känns fortfarande inte riktigt bra. Det kanske är regel #10 som gäller?

Rule #10 // It never gets easier, you just go faster.

Siktade på Ramsjön TT 37 km. Jag kände mig uppgiven första halvan, det kändes som att det gick väldigt långsamt, särskilt vid Ramsjön där det är mycket upp och ner och ändå hade jag spysmak i munnen ett tag. Det gick ändå ganska fort tillslut trots att jag fick stanna några sekunder vid Vistakulle. Jag vet inte om jag ska vara nöjd eller inte.

Distans imorgon.

Jag funderar mycket på vad jag ska cykla på nästa år. Först var det Cannondale Evo Himod, sedan har Canyon aeroad legat klart bäst till men ju mer jag kollar desto hetare blir Giant Propel. Vi får se vad som finns på höstrean och hur nästa års modeller ser ut.

 

 

Darrigt.

Det är mycket nu. Jag började jobba i måndags efter 8 veckors sjukskrivning. Hade mardrömmar i hela helgen innan första arbetsdagen. Hittills har det blivit övertid 3 av 3 dagar och stressigt hela dagarna så träningen har blivit lidande. Jag har försökt ta i lite när jag cyklar till jobbet och intalar mig att det är bra med en lugnare period efter 2 hårda veckor. Nu blir inte återhämtningen så bra med all stress och det hårda betonggolvet jag går på hela dagarna.

I söndags tränade jag lite. 50 km med Slicen. Det kändes ganska bra, 38,9 km/h är hyfsat på Bratteborgsvarvet men inte jättebra. Efteråt bytte jag cykel och tog en lite tur för att rulla ur benen lite. Enda chansen att jag ska kunna ta det lugnt är att cykla på cykelvägar så det jag snurrade runt lite i Jönköpings utkanter.

Måndag, tisdag blev det bara pendling. Jag använde Ridley-crossen som har en lite mer upprätt sittställning. Jag gillar inte att sitta ”bekvämt” så nu har jag en längre styrstam och styret sitter lägre.

Pendlingen idag gick snabbt, en av mina snabbaste pendlingar någonsin. Jag ska sluta 17 och Protours linjelopp startade 18:30. Eftersom jag inte kunde lämna jobbet i tid blev det ganska stressigt. 20 minuter att cykla hem sedan äta, byta om och ge mig iväg igen. Jag hade en fantastisk tur med vädret. Det regnade sista 500 meterna på pendlingen, sedan regnade det när jag åt och bytte om och när jag stack ut igen sken solen.

Innan start var jag väldigt osäker på hur benen egentligen kändes så det skulle bli ett lopp i klungan. Så blev det givetvis inte. Första gången i backen var svinjobbigt så jag bestämde mig för att åtminstone få känna på vinden lite innan jag åkte av. Jag tog någon förning och låg i täten. Uppför backen andra gången var jag slut och jag och Joel åkte av. Efter 2 km med en puls över 90% var vi ifatt. Gustav var då loss och det gick långsamt i klungan, så långsamt att när jag började avancera så var det lika bra att sticka. Jag hade fått vila i nästan 1 kilometer så det var inte mycket kraft kvar i benen, när Robobcop flög om mig hade jag ingen chans att hänga med men när klungan kom 2 km senare kunde jag gå med. Tredje gången uppför backen var lugn men det blev aldrig något samarbete i klungan. Man hörde hela tiden bakifrån att vi skulle gå runt men sedan tog det snabbt stopp. Istället blev det lite försök till ryck. När jag försökte strax innan den sista lilla backen sa det fjong i vaderna. KRAMP i båda vaderna samtidigt. De sista 3 kilometerna fick jag försöka sträcka ut vaderna samtidigt som jag cyklade. Det gick sådär. Efter loppet stod vi och pratade i 15 minuter och jag kunde inte få mina ben att sluta skaka. Jag tog åtminstone ut mig.

Även om benen aldrig kändes bra idag så hade jag jätteroligt och fick ett bra träningspass. Att det kan hända så mycket på 40 minuter!

Inget är bestämt för resten av veckan. Ingen cykelpendling imorgon. Om jag hinner och vaderna återhämtar sig blir det träning med JCK på kvällen. Många funderingar runt helgen. Det är tävlingar i Burseryd. Frågan är vilket som ger mest. I senior blir jag nog snart avhängd och sport kanske inte ger tillräckligt bra träning. Kanske bättre att stanna hemma och träna hårt?

Det är fortfarande över en månad till Veteran-sm.

Nu hade jag troligtvis ändå vunnit idag trots dåliga ben om jag bara hade rakat benen för nu är det bevisat att man blir snabbare med rakade ben. Jag har inte rakt benen på 1,5 vecka!