Tillbaka där den hör hemma.

Idag körde La lepre stanca klubbmästerskap och jag stod på startlinjen som regerande mästare. Eftersom jag har gott om tid att skriva under reklamavbrotten på fotbollsmatcherna så får det bli en detaljerad racereport i år igen.

Jag tog med mig vandringspokalen till start och sa till dem att de fick låna pokalen i fyra timmar men sedan skulle jag ha tillbaka den. Förra året vann jag säkert och jag kände då tidigt i loppet att jag skulle vinna om jag inte gjorde bort mig men även om jag lät självsäker vid start även i år så var jag verkligen inte det. Jag kände mig nästan slagen på förhand. Jag har helt enkelt tränat för dåligt i september och när jag vaknade med en vilopuls på 43, fem slag mer än för två veckor sedan, så visste jag att formen inte var på topp, långt därifrån. När sedan vättern låg spegelblank när vi lämnade piren vid åtta för att cykla till start så försvann nästan allt hopp. Vinden är min enda vän på cykeltävlingar.

Starten gick (bara 8 startande i år) och planen var att ta det lugnt till backen i Uppgränna men när vi kom till Landsjön efter bara någon kilometer hade det börjat blåsa ordentligt och det kom en skön kantvind från Sjön så jag la mig i dikeskanten och körde. När vi vände upp och det blev motvind var det bara fyra kvar. Klungan återsamlades och splittrade två gånger till men när Ola fortsatte på min körning i ett motlut så blev det en stor lucka och vi var bara tre kvar. Jag, Ola och Björn samarbetade bra. Jag hade redan lite kramkänning efter ett par mil så jag försökte köra smart.

Jag slår nästan ingen i en spurt. Jag kör inte ifrån någon i backarna. Jag kan inte rycka ifrån någon när de har full koll på mig. Mina styrkor är uthållighet och återhämtning. Därför försökte jag se till att de andra inte får vila för mycket så jag körde lite hårdare i backarna och när vi närmade oss fikastoppet kom ett öppet kantvindsparti där jag körde. Precis innan pausen är det en brant backe. Ola ökade farten, jag kände mig stark och skulle svara för att köra allt jag hade sista kilometern men när jag tog i small det till i båda låren samtidigt. KRAMP! Jag har aldrig haft kramp i baksida lår tidigare men nu gjorde det fruktansvärt ont. Ola fick 13 sekunder men jag lyckades hänga med Björn till stoppet. 15 minuters vila var välbehövligt.

Ola ville inte köra ensam i motvinden så vi kom ifatt och fortsatte samarbeta samtidigt som jag försökte bli av med kramkänningen. Det var tufft i motvinden men även om det var kämpigt så var det inte vi som stod för dagens prestation. Clara Edvinsson hade gått ifrån övriga tjejer i tävlingsklassen och killarna i den snabba ridegruppen och körde solo i motvinden. Ner mot Bunn hade vi fått medvind och vi såg Clara uppe i Vireda men vi tre fick jaga länge innan vi kom ifatt henne. Otroligt imponerande.

Jag var ganska säker på att det skulle avgöras i Bunn. 800m och 10% skulle inte mina lår klara av. Mycket riktigt fick jag släppa direkt in i branten och de andra seglade ifrån medan jag körde så hårt jag kunde utan att få kramp. När jag nästan var på toppen kom jag att tänka på att jag kör på asfalt. Det brukar ju vara grus. På toppen hade jag tappat 35 sekunder på Ola och 13 på Björn och i nerförsbacken som inte var asfalterad tappade jag 10 sekunder till på Ola. Jag var nära att ge upp när jag inte såg någon när jag kom ut på asfalten men benen kändes bättre efter vilan utför. Efter en stund skymtade jag Björn och tänkte att tvåa skulle jag ändå bli och jag såg att jag tog mycket i backarna. Jag kom ifatt och vi började samarbeta. Olas styrka är inte att köra solo i hård vind så det var bara att köra på och hoppas att han väggar.

Vi såg honom långt borta och särskilt i backarna närmade vi oss ganska bra. Vid Skärstad kyrka fick jag för första gången under dagen upp hoppet. Jag kan faktiskt vinna det här. Jag kände mig stark runt Landsjön och ser till så att Björn får dra in i näst sista backen när vi bara är tretti meter bakom Ola. 686 watt i 20 sekunder klarar de flesta men efter 100 tuffa kilometer räckte det för att dra förbi Ola och jag klarade hålla farten bra över krönet och fick en ganska stor lucka. Var nära att köra för fort i den branta kurvan i nerförsbacken och jag fick sicksacka i den sista backen men det räckte för att hålla undan.

Ola är den röda linjen och jag det svarta strecket.

Ola var starkast idag och Björn drog nog hårdare än oss andra i sina förningar men för en gångs skull var det min tur att vinna utan att vara starkast. Lite tråkigt att det inte är fler som vågar vara med, förra året var vi nästan 20, för detta är skitroligt (och skitjobbigt). Detta var tredje året La lepre stanca körde denna varianten och det är en av årets höjdpunkter.

Jag fick ta med mig pokalen hem igen.

Nu är säsongen 2017 slut. Det var en skitsäsong för mig som ändå startade och avslutades ganska bra.

Om 10 dagar börjar säsongen 2018.

Annons

Sagan är dopad?

Så fort Chris Froome tog ledningen i vueltan började folk skriva/säga ”Det är klart han vinner eftersom han är dopad.” eller ”Det är klart Sky vinner eftersom de köper upp alla stjärnor.”

Varför är bästa laget och bästa tre veckors cyklisten i världen så hatade? I soccer håller nästan alla på det laget som är bäst när de börjar följa sporten och de största stjärnorna är älskade av fansen men så är det inte i cykel. Peter Sagan är väl ett undantag. Sagan tog nyligen sin 100:e seger på ett imponerande sätt men trots att han ofta är väldigt överlägsen så är det ingen som pratar om att han skulle vara dopad. Froome eller Sagan är världens bästa cyklister just nu och det finns inget som talar för att någon av dem skulle vara dopade men ändå börjar folk snacka om doping så fort Fromme vinner medan samma personer pratar om prestationen när Sagans vinner.

En som är dömd för doping men ändå är omtyckt är Contador. Nu åkte iofs Therese Johaug fast med 260 gånger mer clostebol i kroppen än Contador men han har ändå varit avstängd två år för doping(vilket är betydligt längre än den gnälliga Norskan). Undrar hur det hade låtit om det hade varit ombytta roller under näst sista dagen av Vueltan. Om det hade varit Froome istället för Contador som attackerade utför när Nibali hade kraschat och resten av klungan tog det lugnt. Eller om det var Froome som fick hjälp av sina motståndare istället för Contador. Då hade det blivit uppror och prat om diskning.

Och det här Sky-hatet är för mig ofattbart. Ja de har högst budget i cykelsporten men inte jättemycket större än tex Katusha. Skillnaden är att Sky vet hur man bygger ett lag och hur man får ett lag att jobba mot ETT mål. Om vi ska titta lite på Team Sky under Vueltan.

Sky har en plan för alla cyklister. Poels var starkare än Froome på slutet men titta hur Poels körde första halvan av Vueltan. Han tvingades ta lite vind när Froome kraschade men annars gjorde han ingenting. Tog ingen vind och släppte ganska tidigt i backarna bara för att vara som bäst till sista vecken. Vem minns förresten vad Wout Poels gjorde i Vacansoleil innan han kom till Sky?

Vilka andra lag får sina klassikerspecialister att köpa sina roller i laget som Stannard och Moscon har gjort? Kanske Quickstep men de gör det inte dag efter dag och skiter i sina egna chanser under tre veckor. Stannard och Moscon har förresten inte tävlat i något annat worldtourlag innan de kom till sky och de flesta i laget har kört i Sky väldigt länge så det här med köpelag är inte den största anledningen till framgångarna.

Froome 8år i Sky (Sky enda wt-laget)
Stannard 8år (Sky enda wt-laget)
Knees 7år
Puccio 6år (startade som trainee 2010 så inte kört för något annat wt-lag)
Lopez 5år
Nieve 4år
Poels 3år
Moscon 2år (Sky enda wt-laget)
Rosa första året. Japp. En lovande cyklist med lite resultat som de säkert betalar bra. För bra.

Jag gillar Team Sky för att de är det bästa LAGET och kör som ett LAG så grattis Froome och grattis Team Sky!

Att vara proffscyklist är inte speciellt hälsosamt.

 

Livet börjar återkomma.

Förkylningen har inte riktigt släppt så det blev ingen träning i helgen. Jag cyklade lite men ingen träning. Idag när jag körde lite på trainern kändes det ändå ganska bra så jag kan nog börja träna igen. Äntligen. 1,5 vecka till JCK KM så det är hög tid att komma igång.

På tal om trainer så måste jag köpa en ny. Jag köpte en bushido 2011 och den fungerar fortfarande men den är inte speciellt stabil längre. Ena dagen känns 350 watt lätt och nästa dag är det jättejobbigt. Eftersom jag gillar siffror skulle det vara roligt att ha en mer tillförlitlig trainer. De flesta trainers har ju stor felmarginal från början men nu för tiden finns det bra trainers.

Jag har bestämt mig för en Elite Direto. Den ska släppas nästa vecka och ha en felmarginal på +/- 2,5%, ungefär som de flesta wattmätarna, men i oberoende tester har felmarginalen varit betydligt lägre än så.

Kanske vi möts på zwift i vinter? Min gamla trainer klarade inga oberoende program så jag har inte testat men jag får nog också köpa ny tv eller dator om det ska vara riktigt roligt. Jag har två bärbara datorer som båda är 7-8 år gamla. Hårddisken i den stora låter som en motor och batteriet håller i mindre än 2 minuter. Den lilla datorn på 13,3 tum är fortfarande bra men lite för liten att köra zwift på. Min tv är minst lika gammal, jag tror den är över 10 år. 37 tum. Har för mig att den kostade 15 000 kr vilket var svinbilligt för en så stor tv på den tiden. När jag sätter på den så stänger den av sig 4-5 gånger innan den blir varm och fungerar. Det optimala vore att köpa ny tv och använda den gamla på balkongen framför trainern.

Ny trainer, ny dator, ny tv , nya cykelskor och ny cykel. Jag har hört mycket om det där med sms-lån……

Cyclocross-säsongen.

Lite planering har jag hunnit med sedan igår. Jag älskar att planera allt in i minsta detalj men än så länge är bara grovplaneringen klar.

Landsvägs-säsongen pågår månaden ut med JCK-KM och avslutas med LLS-KM 30:e september. Dagen efter börjar CX-säsongen med första Wåffelcrossen. Igår kväll kom lite info om årets Wåffelcross som i år körs på en ny bana uppe vid IKHP. Till den gamla banan har jag bara tre kilometer så nu blir det betydligt längre men det ska bli roligt med ny bana. Hoppas på en riktig CX-bana denna gång. Den gamla var mer av en mtb-bana. Någon riktig CX-säsong blir det egentligen inte utan efter lvg-säsongen slutar har jag fyra veckor där jag mest cyklar för att ha roligt. Om det är fint väder kommer jag säkerligen välja landsväg men det blir även grusväg och CX. Jag tror inte att jag kommer tävla i CX utan målet med CX är att inte krascha och att bli riktigt trött. I den ordningen. Det ska inte bli någon upprepning av min förra wåffelcross.

30:e oktober ska jag försöka mig på två veckors vila. Det kommer inte bli lätt, jag är nästan säker på att jag kommer misslyckas men jag ska göra ett försök. Är det fint väder är risken för misslyckande 100% men även om det är dåligt väder så kommer jag ha en ny trainer då och kommer säkert ha svårt att hålla mig lugn. Vi kan säga såhär. Om jag bryter nyckelbenet IGEN så finns en liten chans att jag vilar två veckor. Annars är det nog kört.

Seden börjar säsongen 2018 den 11:e november.

Semester!

Det skulle bli en helg med tävling och sedan en ledig måndag där jag skulle få mycket, som jag har skjutit på, gjort. Jag har inte haft någon semester i sommar så detta var min semester.

Istället blev jag förkyld under fredag, fick feber på lördagen och även om jag är bättre idag har jag fortfarande huvudvärk och känner mig hängig.

Så det blev ingen tävling och jag har inte heller fått så mycket gjort. Jag orkade åtminstone raka av mig håret idag. Jag fick höra att jag såg ut som Cancellara i håret för ett tag sedan så det var hög tid att raka av det. Sedan är det ju höst nu. Det betyder att man slutar med kortbyxor och börjar med mössa.

Och det här med tävling. Jag skiter i det nu. Det är helt enkelt inte min säsong så det är bara att börja ladda för 2018. Två gånger har jag varit sjuk under 2017, båda gångerna när jag har närmat mig toppform. Jag får fundera på om jag har gjort något annorlunda i år.

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på hur 2018 ska se ut än men det är väl dags att börja planera nu.

Grattis till VM-guldet!

Jönköping har idag fått en världsmästare i cykel.

Henrik Marvig har tränat målmedvetet i flera år. 7:a på VM 2014, 7:a linjeloppet på paralympics i Rio och 10:a på tempot. Han har även flera bra resultat i världscupen men han har ofta låtit lite besviken på att han inte har fått till det till 100% i linjeloppen.

Henriks form har, om vi ska vara ärliga, varit ganska svag ett tag men på förra torsdagens träning märktes det tydligt att formen var på gång, han var starkare än på länge. Idag imponerade han ordentligt när han först kom ifatt ledargruppen och sedan spurtade till ett VM-guld.

Om ni vill gratulera Världsmästaren i egen hög person är det bara att dyka upp på Jönköpings träningar tisdagar och torsdagar för Henrik är en av de mest träningsvilliga i klubben. Härligt att det ger resultat.

Viktigt med vilopuls.

Det är inte roligt att vara lite småförkyld och man vet inte om man ska träna eller inte. Jag brukar träna ändå och ganska ofta försvinner förkylningen. MEN då är det viktigt att veta sin vilopuls och testa den innan man ger sig ut.

Under dagen igår fredag blev jag alltmer förkyld, trött och det började klia lite i halsen. Eftersom det ändå var vilodag och tävling på söndag var det sova som gällde. Det finns kanske huskurer som gör att det känns lite bättre men det enda som hjälper är vila och sömn.

Idag var planen att köra några korta intervaller och lite lugnt rull för att se att jag var ok. Halsen känns bra men jag är jätteförkyld och har 46 i vilopuls. Om jag hade haft 40-42 hade jag gett mig ut och testat men 46 är alldeles för högt just nu. Förra lördagen hade jag 37 så med en 25%-ig ökning blir det ingen tävling imorgon.

De Rosas katalog med 2018 års cyklar har kommit och nu är De Rosa i ledningen igen. Helst skulle jag vilja ha den vinröda men troligtvis finns den bara med skivbroms och det ska jag inte ha. Den röda eller vita kan jag tänka mig.