Nyårsafton.

Årets sista rant. Nyårsafton. Alkohol och fyrverkeri.

Alkohol används mestadels för att döda hjärnceller så att man kan glömma vardagen en kort stund vilket ofta leder till våld och ångest.

Fyrverkeri uppfanns för 1300 år sedan för att skrämma bort onda andar. Tydligen finns det fortfarande idioter som tror på onda andar. För ingen över 15 år tycker väl det är häftig med höga smällar?

Hur jag firar nyårsafton? I soffan, framför tv´n.

• 17:00 No. 20 LSU vs. No. 13 Louisville
• 21:00 No. 4 Washington vs. No. 1 Alabama
• 01:00 No. 3 Ohio State vs. No. 2 Clemson

Roll Tide!

Annons

Skadad.

Jag har nästan alltid varit småskadad och haft ont någonstans men jag tror att jag har en hög smärttröskel och klarar smärta bra.

När jag var ung och spelade fotboll hade jag problem med vristerna. Jag tejpade på matcherna men vrickade foten så gott som varje vecka men missade aldrig några matcher pga av det.

Jag klarade mig ganska bra när jag spelade hockey. Enda skadan var när jag fick en puck på käken under en match där jag satt i båset som andramålvakt men ont hade man efter nästan varje träning. Målvakter får ofta puckar på olämpliga ställen och skydden var betydligt sämre när jag spelade men det var bara att bita ihop.

När jag hade slutat med fotboll och hockey började jag med trav. Jag klarade mig inte helt skadefri där heller. En dag när jag skulle ta in fyra hästar från hagen startade grannen motorsågen bakom oss. Hästarna blev givetvis rädda och sprang över mig. Klarade mig med en fraktur i armen.

När man är skadebenägen som jag är amerikansk fotboll inte den bästa sporten att börja med men det är den roligaste sporten som finns, både att titta på och att utöva. Jag vägde 120-140 kg på den tiden så muskelbristningar i särskilt vaderna åkte jag ofta på. En gång fick jag halsen inslagen av misstag så jag fick åka till Göteborg och operera. Min axel började hoppa ur led tidigt och tillslut kunde jag dra den tillrätta på planen och fortsätta spela.

I cykel är det ganska lätt att avgöra när det är ok att fortsätta köra med smärta och när man ska vila. För några år sedan gjorde jag misstaget att köra klart rundan när jag fick ont i ett knä. Då visste jag inte vad löparknä var och tvingades vila tre månader. Därför hoppade jag över vintervättern. Det är betydligt viktigare att kunna träna ordentligt i januari och februari så att jag kan vara med och tävla ordentligt i vår.

Efter två dagars vila med stretching och foamroller har jag blivit av med löparknäet men som vanligt efter vila får jag ont i musklerna. Idag blev det en timme lugnt på trainern och efter 20 minuter minskade smärtan i höger sätesmuskel så det är bara att köra på nu. Det mest positiva med dagens ”träning” var att jag för första gången kunde hålla i styret ordentligt utan att det kändes konstigt i axeln.

Jag fick inte tag på något hjul hos någon av våra lokala butiker så jag beställde ett på nätet. Jag vill inte lägga ut för mycket pengar när det gäller vintercykeln, vikten och aerodynamiken spelar inte så stor roll när man kör med dubbdäck. Eftersom jag är vaken hela nätterna för att titta på amerikansk fotboll resten av året är det bättre att köra hårt på trainern en timme än att försöka komma upp på morgonen och köra distans. Sen behöver jag hårda intervallpass betydligt mer än jag behöver distans.

 

Tveksam till start.

Det finns två anledningar till att jag är tveksam till att starta i Vintervättern.

Nummer ett är min cykel. Idag när jag skulle byta bakdäck upptäckte jag att fälgen är sprucken. Förra året körde jag på en kantsten så att fälgen böjdes ganska rejält. Jag lyckades bända ut det och har inte haft några problem men nu har alltså fälgen spruckit där. Tyvärr är det enda cykeln jag har med genomgående axel så jag har inget extrahjul. Får försöka få tag på ett nytt hjul imorgon.

Andra anledningen är mitt knä. Juldagens runda var planerad att bli minst 15 mil men avbröt den tidigt för att jag fick ont i vänster knä. Idag på annandagen rullade jag bara tre timmar lite lugnt men hade fortfarande lite känning. Det är inget jag är orolig för, har alltid haft ont i vänster knä lite då och då men problemet är egentligen inte knäet. När jag blir stel i sätesmuskeln leder det till löparknä. Så lite massage och stretching så är jag snart ok igen.

Under tiden jag skrev detta fick jag svar från bagarn som jobbar på Sportson och han kunde nog ordna ett nytt hjul så förhoppningsvis löser det sig.

Julfirande.

Jag är inte mycket för det här med traditioner. Jag tror inte på någon av religionerna och hatar när man förbrukar så mycket av jordens resurser på kort tid helt i onödan. Det enda positiva med julen är ledigheten.

Julstressen. Kom inte och gnäll över hur stressigt det är med jul för det är något ni väljer själva. Jag väljer att inte bry mig om julen och känner mig inte det minsta stressad. Jag blir lite stressad av att träffa släkt men jag tackar nej till allt annat som julbord med jobbet.

Julmat. Vad är det som gör julmaten så speciell? Ingenting förutom det faktum att det är accepterat att vräka i sig fett och socker. Det är ingen speciellt god mat som bara kan ätas under julen. På julbordet med släkten, vilket är årets enda julbord hittills,  åt jag lax, ägg och omelett. Det var jättegott men inget som jag inte äter till vardags.

Julspriten. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Ni blir inte roliga av alkohol. Ni blir pinsamma och otrevliga. Det slipper ju ni lida av men vi som inte dricker alkohol har många obehagliga minnen från ”fester” och ”högtider”.

Förra året hade jag en perfekt jul. Träffade familjen dagen innan julafton så jag kunde cykla 180 km på julafton och sedan cyklade jag varje dag hela helgen. I år måste jag träffa familjen en väldigt dum tid på julafton men sedan kommer jag cykla varje dag till nyårsdagen.

De har kontaktat mig från jobbet och frågat om jag kunde jobba i mellandagarna. Jag tror inte jag har varit ledig mellandagarna sedan jag började jobba 89 så jag tackade nej.

Lite om nyårsafton också. Ni som använder fyrverkeri i närheten av en stad är själviska idioter. Pinsamt att ni inte förstår bättre.

Jag mådde bättre här än jag gör när jag tvingas fira någon påhittad ”högtid” med människor som dricker alkohol.

Tappade 36 Watt

Jag började träna bra efter att jag bröt nyckelbenet men sedan blev jag sjuk och efter det åkte jag på en infektion i armen så det var sex veckor där jag knappt tränade alls. 1:a december gjorde jag ett ftp-test. 300 watt. Jag hade tappat 36 watt på de sex veckorna.

Nu har jag tränat bra i drygt tre veckor och idag gjorde jag ett 20-minuters test igen. 333 watt vilket betyder en ftp på 316 watt. Jag låg på samma nivå 26:e november förra året men det känns ändå som att jag är på väg ifatt nu. Jag väger också lite för mycket nu, 87 kg, men det gjorde jag också i november/december förra året.

Som motivation har jag LLS-pokalen på balkongen vid trainern där den kommer stå i många år framöver. Där kan alla som jobbar på arla se den när de cyklar till och från jobbet.

Det har varit mycket distans och tröskelpass hittills och nu följer åtta dagars distans runt jul och nyår men sedan kommer de tuffare intervallerna. Jag hatar fyror och tvåor. Jag vet inte om jag känner mig redo för en resa i januari, det kanske dyker upp någon billig restresa så vi får se.

23:e januari ska jag göra nästa test enligt schemat. Jag hoppas på +10 watt i ftp och 84 kg då.

Mer och bättre.

Ja jag erkänner. Jag anmälde mig till vintervättern tillslut och det finns bara en anledning till det. Det kommer inte bli roligt. Det kommer inte bli en upplevelse. Anledningen till att jag kör vintervättern är att det kommer göra det enklare att köra fler mil under Rapha 500 än jag gjorde förra året.

Jag förstår mig inte på som tränar för att det är roligt eller för endorfiner. Jag vet inte hur endorfiner känns. Mer eller bättre. Jag tränar för att bli bättre än förra året och eftersom Rapha 500 räknar antal mil mellan jul och nyår så måste jag givetvis köra fler mil än tidigare år.

2012 cyklade jag 553 km och blev trea i Sverige.

2013 blev det 876 km vilket är bästa resultatet i Sverige och det året var jag 103:a i världen.

2014 var det svinkallt och jag klarade bara av 544 km och blev åtta i Sverige.

2015 var jag länge med i toppen men eftersom jag jobbade mellandagarna och eftersom jag vurpade och slog i revbenen så tappade jag på slutet. Det blev ändå 1020 km.

I år är första gången sedan jag började jobba 89 som jag är ledig mellandagarna så om inte vädret ställer till det och jag är skadefri borde jag kunna slå 1020 km.

Visst kommer det bli tufft. Jag körde 150 km igår och det tar på krafterna med dubbdäck.

Misstag.

Jag tänker ofta på säsongens misstag. De flesta är små misstag man lär av och kan leva med.

Som i veteran-sm i Halmstad. Planen var att sitta med i klungan och bara köra de sista två varven. Nu kom jag fram i täten halvvägs in i loppet utan att det kostade något så jag attackerade. Fick inte med mig någon och kom inte ifatt utbrytningen så jag blev inhämtad efter ett varv. Jag tog chansen men det höll inte så det är inget jag retar mig på sådär jättemycket.

U6 6-dagars gjorde jag två små misstag. Etapp tre där jag fick göra merparten av dragjobbet, särskilt i kantvinden, låg jag för långt till höger så fler än mina lagkompisar fick plats bakom. Alla fick inte plats vilket orsakade en krasch men jag kunde ha gjort det jobbigt för fler.

Etapp 5 skulle jag ha kört när jag fick med mig en annan stark cyklist även om det inte hade hållit över backen och jag hade hjälpt honom. Nu tvekade jag och hoppades att mina lagkompisar hade bättre ben.

Wänershof GP är mitt bästa GP någonsin med en 8:e plats men om jag hade varit lite tuffare och inte släppt förbi svagare cyklister i början på sista varvet hade det blivit ännu bättre.

Staffanstorp linje körde jag hårt i motlutet vid sista varvningen men slutade köra när de andra slutade. Jag såg inte att vi var en grupp på 10-12 cyklister som hade en liten lucka till klungan.

Även ett motionslopp kan reta mig lite. På tranrikerundan var vi fyra som körde för team Skip men eftersom det var dåligt med samarbete i mitten av loppet fick jag dra väldigt mycket så jag blev förvånad när jag kom loss med en annan från team skip. Sedan kom de andra två lagkompisarna ifatt oss och det kändes avgjort men så körde vi fel och övriga kunde hämta in oss. (Det var inte jag som låg först när vi körde fel.) Jag vet att det bara var ett motionslopp men det hade varit häftigt om vi fyra från Team Skip kom in på Falköpings torg ihop.

Detta är små misstag som inte håller mig vaken om nätterna. Örestadsloppet däremot….

Örestadsloppet är 75 km. Efter 4 km attackerade jag men fick inte med mig någon. 20 km låg jag solo. (40,7km/h och 290 watt). Tre man kom ifatt mig och vi samarbetade bra i 50 km(41km/h 248watt). Det kändes att en av dem var minst lika stark som jag men att jag var starkare än de andra två. Funderade på att attackera i motlutet med 3,5km kvar men höll mig lugn. Jag var sist in på upploppet med 1,2 km kvar, vi stannade nästan och jag fick bromsa för att inte köra om dem. Här skulle jag givetvis ha kört men jag var rädd för att misslyckas. Eftersom de andra nästan stod helt still är jag nästan 100% säker på att jag hade fått en lucka och vem av dem hade offrat sig och jaga ifatt mig i motvinden? Nu låg jag sist på en för tung växel när spurten drogs igång och jag blev sist med någon centimeter.

Detta kommer reta mig tills jag dör och anledningen till detta inlägg är att jag kom att tänka på loppet nu. Pulsen steg markant bara jag tänkte på loppet.

 

Rogue one

Filmen slutar med att Leia får ritningarna till dödsstjärnan.

När det är biopremiär en vardagsförmiddag och man är sjukskriven måste man väl gå på bio? Rogue one ingår i Star wars sagan och även om jag inte är något större star wars fan så gillar jag de äldre filmerna. Det är kanske ingen överraskning hur Rogue one slutar för alla som har sett film 4 eftersom detta är en föregångare där vi får följa de rebeller som hittar svagheten och ritningarna till dödsstjärnan.

Jag ger filmen 7 av 10 stjärnor. Ganska mörk film med mycket action. Många planeter och många karaktärer men jag tycker man knappt hinner lära känna karaktärerna för all action. Jag hade hoppats på mer av en äventyrsfilm men det är ändå en ganska bra actionfilm.

2007 var förra gången jag gick på bio här i Sverige. Simpsons: the movie såg jag då. Jag har gått på bio i Usa ganska många gånger efter det, det var skönt att sätta sig i biosalongen efter en lång resdag innan man kunde checka in på hotellet.

Dagens film var den första jag såg i 3D. Visst var det häftigt ibland men jag tycker inte att 3D tillför filmen något.

 

Luciafirande.

Tränade.

Vilade.

Promenerade.

Nu ska jag vila och titta på film.

 

Bästa träningen.

”Den bästa träningen är den som blir av.” heter det ju. Så är det givetvis inte. Man tränar för att bli bättre och då kan man inte bara såsa runt.

Ungefär så gick tankarna när jag stod utanför dörren efter 3 timmar och 44 minuter idag. Jag känner mig ganska svag än och har tappat en hel del så jag tycker att jag behöver lite mängdträning. I början av veckan hade jag ont lite överallt efter några timmar på cykeln men efter en vecka med 23 träningstimmar varav 20 av dem var distans utomhus börjar det kännas bra både i axel, knän och lite andra ställen som har gjort ont.

Jag kom på bättre tankar när jag stod där framför dörren så jag loopade en timme till.

Imorgon är det vilodag med långpromenad och lite ärenden inplanerade. Resten av veckan blir huvudmålet tröskelintervaller. Det kan bli något pass utomhus om det är fint väder på de dagarna jag ska ta det lite lugnare men annars är det trainer på balkongen som gäller.

Jag funderar på att gå på bio i veckan. Nya star wars har premiär på onsdag 10:00. Perfekt tid för mig.

Jag vet fortfarande inte om jag ska köra vintervättern. Dags att bestämma sig?