Snabbare än någonsin.

Min nya cykel börjar bli klar för våren men trots att det snart är mars så känns våren långt borta. Inte en enda plusgrad i sikte på 10-dygnsprognosen.

Cykeln har nu vit sadel och stammen är slammad. Nu ska den bara kapas. Jag får ta lite bilder till helgen då jag är hemma i dagsljus.

Även jag börjar känna mig redo för våren. Vägde 85,8 kg i lördags och även om jag inte är nere på målvikten är det på väg åt rätt håll. Förra veckan tangerade jag mitt pers på 20 minuter och då visar min trainer 2,5% mindre watt än min Quarq.

Eftersom jag var så vek i lördags så tävlade jag även i söndags. Då på min nya cykel så jag kunde känna på sittställningen och testa wattmätaren. Som vanligt var det skitskoj  att tävla på zwift. Tyvärr var jag inte riktigt vaken i starten och tvingades göra min starkaste minut i starten. Jag tävlar i B-klassen men vi körde ihop med A. Jag är för svag att gå med A så när klungan splittrade in på sista varvet var jag i andragruppen med fyra andra från B. Det var bara en från B som hade lyckats gå med A. Ingen i min grupp ville dra så jag fick göra mycket dragjobb sista varvet. Jag försökte dra hårt i det långa motlutet och sista backen med 3 km kvar körde jag hårt över krönet och fick en lucka. Tyvärr blev det aldrig mer än 5 sekunder och med 800 meter var de ifatt mig. Roligt ändå att kunna försöka något på slutet. På de 50 minuterna visade min trainer 330 watt i snitt och min Quarq visade 337 watt.

Baserat på min maxtjuga förra veckan så ska jag ha en ftp på 336 watt så 330/337 på 50 minuter var jobbigt. Watten på 1, 5, 10, och 30 minuter låg över eller bara någon watt under det bästa jag någonsin har gjort så förhoppningsvis är jag hyfsat stark när våren väl kommer.

En annan sak som gör att det kommer gå fort i vår är växlarna. Jag älskar de elektroniska växlarna men det är inte det jag menar. Jag har aldrig tidigare haft 53-11 på min linjecykel! Mina två första Cannondale hade kompakt med 50 och min Aeroad hade 52-11 som tyngsta växel. Oj vad det kommer gå undan med 53-11.

Ingen distans förra helgen och det blir nog ingen distans kommande helg heller. Det ger inget att ge sig ut och frysa i någon timme. Då sitter jag hellre på balkongen och tävlar. Det är både svinjobbigt och svinroligt. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka. Jag kommer nog byta ut många träningspass mot tävlingar de närmaste veckorna.

 

Annons

Förkyld och skadad *Uppdaterat*

Nej det är inget allvarligt men det skulle vara dumt att ge sig ut och cykla i -9 grader eller ge allt i zwift-SM. Är lite snorig och lite rosslig i halsen och så är jag stel i vänster lår. Alltså inget allvarligt.

Jag älskar att tävla och nu när vintersäsongen börjar lida mot sitt slut, motivationen kan svikta och jag ska öka intensiteten hade jag tänkt att tävla lite i zwift. Jag har alltid träningspass planerade men ibland, kanske ofta framåt, kommer jag istället köra en tävling på zwift. Det är ju jätteskoj.

I torsdags körde jag tävling på en kuperad bana och jag blev lite förvånad att jag var med i täten på sex man efter första backen i B klassen. För som alltid var jag klart tyngst i tätklunga och tvingas producera betydligt mer watt i backarna. Jag tvingades släppa på sista varvet men det blev ett bra träningspass med 320 watt i en timme. Jag försökte ställa mig upp och spurta men alla muskler krampade så jag fick sätta mig direkt.

Det är nog därför jag har ont i låret…..

*Uppdaterat*

När jag låg där i sängen och tyckte synd om mig själv började jag fundera på hur mesig jag var. Jag var lite rosslig i halsen i går men inte nu och lite snorig i näsan är jag ju hela vintern. Smärtan i låret kommer ju bara från krampen och det går ju över när man trampar lite.

Nu är jag fortfarande inte så dum att jag ger mig ut i minus nio grader men jag slängde mig upp på trainern för en längre uppvärmning inför zwift-sm.

Jag blev avhängd innan den långa backen efter 18 minuter. Det är fantastiskt vad starka alla är i den virtuella världen. Jag körde i 20 minuter. I 19 minuter låg jag över 90% av maxpuls. Snittet på 20 minuter var 347 watt, för några dagar sedan maxade jag på 354 watt. DÅ SITTER FOLK I TÄTEN OCH SKRIVER TILL VARANDRA. Jag hade mjölksyra upp i armarna. Jag låg runt 30:e plats när jag bröt. Är jag så dålig?

Det är åtminstone inget fel på mitt lår och jag är inte förkyld.

Några har kanske sett att jag har fått hem min nya cykel. Jag väntar på en ny, vit sadel och så ska jag sänka styret innan det kommer ett längre inlägg om cykeln men här kommer en bild på hur den ser ut. Nu ska jag leka lite med min Orbea.

 

 

Jönköpings proffs.

I veckan gör ett par av Jönköpings cykelproffs årsdebut.

På onsdag debuterar Svenska mästaren Kim Magnusson för world tour laget Team EF education first-drapac powered by Cannondale i Abu Dahbi tour som körs onsdag till söndag. Lördagens och söndagens etapper direktsänds på eurosport. Spännande att se honom i den högsta divisionen. I somras var Kim med oss i JCK när vi körde GP-träning ett par veckor. Det var väldigt roligt att se hur stark en riktigt duktig cyklist är.

En annan som har tagit ett kliv upp är Therese Bellfors. På lördag debuterar hon för sitt nya lag Equano. Det blir hårdast möjliga motstånd i debuten för Therese då hon startar i UCI-loppet Omloop Het Nieuwsblad på lördag. Herr-varianten av det loppet visas på eurosport och vi får se om de visar sammandrag från damernas lopp eller om det visas på nätet. De senaste åren har loppet vunnits av Van der Breggen, Deignan och Brand så det går inte få så mycket tuffare motstånd. Therese är ganska ny i cykelsporten men har gjort fantastiska framsteg de senaste åren så det är roligt att se att hon satsar.

En annan av Jönköpings cykelproffs har tävlat ett tag. Ni kan läsa om Awet Gebremehdin här https://www.dn.se/sport/pantade-flaskor-ledde-till-proffskontrakt-som-cyklist/  Awet imponerade på Mallorca med en 26:e plats mot världens bästa cyklister. Kanske kan han få en plats i Girot.

Tobias Ludvigsson som är Jönkpings och Sveriges tredje World tour proffs har opererat ett knä och har inte börjat tävla än och jag har ingen koll på när tävlingsdebuten är planerad.

I de lägre divisionerna tränar också Fredrik Ludvigsson, Gustav Höög och någon till inför årsdebuten.

Lite fantastiskt att nästan alla Svenska cykelproffs på landsvägssidan har kopplingar till Jönköping och de flesta bor här.

 

Många frågor inför säsongen.

Jag brukar säga att om man inte är snabb så ska kan man åtminstone se snabb ut MEN om man ser snabb ut så blir man också snabbare.

Nu är min nya cykel snart hemma men det finns mycket kvar att bestämma inför säsongen. Min förra cykel var svart men nu är det färg som gäller.

Den nya cykeln är orange och det naturliga vore att ha svart styrlinda men jag gillar inte svart styrlinda. Jag har vit på alla cyklar utan vinterhojen och jag kommer testa vit även på min nya cykel. Det är ju bara att byta om det inte passar.

Wattmätare blir Quarq Dfour91.

Flaskställ är nog bara svart som gäller.

Sadel vill jag gärna ha vit. Jag har Romin på alla mina cyklar men Romin pro finns inte längre i vit utan bara i svart eller röd. Jag har en vit sadel i den billigare varianten Romin expert och en gammal Romin pro som är vit så alltså tre sadlar att välja mellan. 1. En ny röd Romin pro (redan inköpt) 2. Nästan ny vit Romin expert (sitter på fincrossen) 3. Gammal vit Romin pro (sitter på gamla räsern)

Jag måste köpa nya skor. Jag hade bestämt mig för grå/gula Giro men hur bra passar det? Skorna ska kanske inte färgmatchas med ramen utan sticka ut lite?

Många viktiga frågor som måste få svar de närmaste veckorna.

Ja det är viktiga frågor. Man får se ut hur som helst när man cyklar men JAG tycker det är viktigt att se ut som en cyklist. Jag reagerar när andra inte klär sig som en cyklist men jag brukar inte kommentera det. Inte när det gäller de jag cykla sällan med i alla fall. De jag cyklar ofta med brukar jag skälla ut om de gör ”fel”, lite på skämt och lite på allvar.

Lagarbete!

En av de största orsakerna till att jag älskar cykelsport är att det är en lagsport och det är också därför jag gillar Sky.

Ikväll såg jag slutet på etapploppet ”1st Colombia Oro y Paz”.  Tv-produktionen på slutet var inte den bästa så det var lite svårt att hänga med för det var mycket som hände de sista 3 kilometerna men så här uppfattade jag avslutningen.

Först och främst. Vilken fantastisk folkfest. Cykel är stort i Colombia.

Dayer Quintana vann loppet men 21-åriga Egan Bernal vann totalt. Moviestar vann etappen men Sky vann tävlingen.

Nairo Quintana ledde etapptävlingen totalt inför sista etappen men Dayer körde ifrån sin bror och lagkamrat på slutet och vann etappen. Sky däremot körde som ett lag för att vinna tävlingen. Klungan var splittrad i sista backen och Geoghegan Hart drog fram Bernal tills han blev så trött att han vinglade in i tv-mc´n och staketet. Där försvann bilderna från MC´n. Strax efter måste Dayer Quintana och Skys Sebastian Henao kommit ifatt. Bernal fick strax släppa men Henao gick med Dayer. Detta fick vi se från en översiktsbild ovanifrån. När bilden från mållinjen kom så såg vi Henao vänta in Bernal och hjälpa honom till andraplatsen på etappen och segern i totalen.

Bernal vann med 9 sekunder, tack vare bonussekunder, före Quintana och 11 sekunder före Uran.

Jag älskar lagarbete.

 

Cyklister är idioter.

Det har varit en het debatt om det ska tillåtas skivbromsar i landsvägstävlingar.

I mtb och cykelcross har det varit tillåtet länge men på ländsvägssidan tilläts det först men sedan förbjöds det och nu är det tillåtet i proffstävlingar.

Jag ser inga problem med att det tillåts i mtb och CX för där gör den ökade bromsförmågan en stor skillnad men jag ser ingen anledning till att det tillåts på landsvägstävlingar. Skaderisken är för stor. Det går inte jämföra en krasch i skogen med en krasch i lvg-tävling. I skogen är man oftast ensam eller bara två eller tre cyklister som kraschar. I lvg är det oftast många mer inblandade och farten betydligt högre. Och hur många lvg-krascher beror på dåliga bromsar? Enda anledningen till att det ändå är tillåtet bland proffsen är att cykeltillverkarna vill sälja ytterligare en cykel till rika gubbar. Jag har skivbromsar på mina cx och skulle aldrig köpa något annat men jag vet inte varför jag skulle ha skivbromsar på räsern. Det är både fult, onödigt och farligt i tävlingar.

Igår kraschade Katie Compton, som blev 2:a i VM förra helgen, med två andra cyklister på första varvet i en cx-tävling. Hon fick åka in i depån och bytte en sko men fullföljde loppet på 50 minuter och blev 7:a. Hon var blodig och efteråt upptäckte de att en skivbroms hade gått in till benet i kraschen. I vilken annan sport hade man fullföljt med en sådan skada? Cyklister är idioter.

Muskelsmärta.

Det berodde inte bara på motivationsbrist att jag hoppade över träningen i måndags. Jag kunde ha tränat men jag hade faktiskt lite ont i låret.

Nu när det är kallt och oftast dåligt väder har jag bara kört distans på lördagar och vilat helt på söndagar men det är det slut med nu. Nästan varje måndag har jag fått ont i låren när jag cyklar till jobbet. Det känns som muskelbristning men oftast har det gått över efter en dag men någon gång har smärtan suttit i i en vecka. Ändå har jag inte bara legat i soffan på dessa vilodagar utan jag har alltid tagit en promenad på minst en timme. För att slippa detta kommer jag i fortsättningen cykla 30-60 minuter lugnt dessa söndagar bara för att hålla igång. Det är ändå skönt med en vilodag. Dubbla distanspass blir det inte förrän det blir lite varmare.

Visst vilar jag även på vardagar men det blir inte samma sak. Jag har tidigare märkt att under perioder då jag står upp mycket på jobbet blir träningen lidande och på nya jobbet sitter jag väldigt sällan. Därför vill jag ha en vilodag på helgen men jag måste försöka hitta ett sätt att slippa muskelsmärtan på måndagar. Hoppas 30 minuter lugnt räcker.

Februari….

Februari är årets jobbigaste träningsmånad. Jag har alltid haft problem med motivationen i februari.

November, december och januari är tunga träningsmånader med mycket mängdträning men man är så laddad inför den kommande säsongen att det inte är några större problem. Sedan när man kommer till februari och ska öka intensiteten så är det jobbigt att hålla uppe motivationen. Man har tränat många tråkiga och jobbiga pass, det är mörkt och kallt ute och det är fortfarande långt kvar till våren. Det är lätt att sitta kvar i soffan.

I måndags kände jag efter ordentligt och hade jag inte lite ont i låret? Jag hoppade över träningen. På tisdagen var jag inte alls sugen på att träna och insåg att februari hade slagit till i år igen men efter lunch fick jag ett meddelande som ändrade allt. Tommy skrev att min cykel hade kommit. Jag stack till Öster cykel direkt efter jobbet och helt plötsligt var träningsmotivationen tillbaka.

Enda året som jag har tränat bra i februari är 2016 då vi åkte till Gran Canaria i mitten av februari och det är också mitt bästa år som cyklist. 2017 tappade jag allt i februari och det berodde inte på att jag hade tränat för mycket. Jag bröt nyckelbenet i slutet av oktober 2016 och kom inte igång med träningen på allvar förrän mitten av december och trots det var motivationen som bortblåst i februari. Jag kom inte igång på allvar med träningen förrän i mitten av Mars efter Mallorca.

När jag kom hem efter att jag hade tittat på min nya cykel i tisdags hoppade jag upp på trainern och körde fem åttor på 350 watt. Jag startade på 340 vilket jag precis klarade 19/1 men höjde snabbt till 350 för att det kändes för lätt. Vi får se hur länge motivationen håller i sig men det faktum att jag kunde höja till 350 ökade ju på motivationen ytterligare. Nu ska jag bara välja wattmätare och sedan kan jag hämta min nya cykel. Det är ingen brådska. Jag vill gärna testa den ett par gånger på trainern och sedan några par pass ute om det är fint väder innan vi åker till Mallorca 4:e april. Förhoppningsvis har jag vant kroppen vid den nya cykeln då.