Backe, distans eller både och?

Jag sov dåligt efter onsdagens protour och det berodde nog inte bara på mardrömmarna om jobbet. På måndag börjar jag efter 8 veckors sjukskrivning och nu ångrar jag att jag sa ja till att börja tidigare. Från början var jag sjukskriven till 15:e juli men de har fixat lättare arbetsuppgifter så jag kan börja på måndag. När jag vaknade i tordags var jag inte bara trött utan kände mig febrig också så det fick bli vila. Ingen feber men jag var nog sliten efter mycket träning och lite vila.

Inatt sov jag bättre även om jag återigen hade mardrömmar om jobbet och jag gav mig ut på en cykeltur. Målet var 13 backar varav 10 är kategoriserade på ca 12 mil. Ett distansbackpass.

Det kom några lättare regnskurar när jag besteg dunkehall, skirebo, prinseryd och torpleden men det var knappt lönt att ta på sig jackan. Södra klevaliden var avstängd halvvägs upp så jag fick ändra rundan lite. Målet var att slippa cykla på samma ställe två gånger om det var möjligt. Eftersom jag missade en kategoriserad backe la jag till ådalsvägen men först norra klevaliden. Åååå vad jag hatar norra klevaliden. Helt omöjligt att få något flyt utan man kämpar mest för att överleva. Ådalsvägen, rogbergavägen och järabackens sydsluttning gick lååååångsamt efter det och benen var som geléklumpar. Sedan en lite längre transportsträcka och jag åt min andra riskaka som jag hade bakat dagen innan.

När jag närmade mig odensjölid började det ösregna och det verkade inte sluta heller. Det är inget skoj att cykla i ösregn och eftersom jag ändå nästan var hemma så gav jag upp. 85 km och nästan 1138 höjdmeter blev det ändå.

Då hade jag odensjölid, Taberg, getstigen, åsa gård och Sandserydbacken kvar. Det får bli nästa gång.

Jag cyklade ensam och då har jag oftast hörlurar. Det är svårt att koncentrera sig i backarna så det blev musik istället för ljudbok. Det var en låt som gjorde mig gladare än övriga när den dök upp i spellistan.


 

Annons

Storslam.

La Lepre Stanca hade laddat ordentligt till dagens protour och hade kanske sitt starkaste lag någonsin. Cleas visade vägen direkt på första spurten och efter det haglade poängen in. Joel var överlägsen på de platta spurterna och det fanns ett par bergsgetter men annars var det storslam för LLS.

För mig känns det bättre och bättre även om jag måste bli mycket starkare i backarna.

Jag tog lite poäng men det är inte poängen som avgör om det har gått bra eller dåligt även om det är roligt att komma långt fram. Det viktiga är strava. I den långa backen vid fiskebäck var jag 11 sekunder snabbare än förra veckan med lägre puls men det är fortfarande en bit kvar till förra årets tider. På den fjärde backspurten där jag var tvåa slog jag nytt pers och tiden på slutspurten var inte helt värdelös. Idag körde jag också på alla spurter utom en vilket är mer än jag brukar göra. Ännu ett steg framåt.

På förmiddagen hade jag även testat lite inställningar på tempohojen och körde hyfsat hårt några mil. Nu känns tempohojen riktigt bra.

Just nu väntar jag bara på att bli sliten. Jag börjar jobba på måndag så jag tänkte träna hårt nu på slutet av sjukskrivningen. Cyklade 20 timmar förra veckan och än så länge har jag 8,5 timme denna vecka med högre intensitet.

Jag borde bli sliten men känner mig bara bättre och bättre. Några tuffa pass till och sedan lite vila så är jag nog betydligt närmare formen innan skadan?

 

Att hänga av sig själv.

Det blir en kort RR mestadels beroende på att mitt lopp blev kort.

Som vanligt var jag ensam från La Lepre Stanca på startlinjen vilket är skittråkigt. Roligt att det var fler cyklister än de vanliga från JCK idag och det var alla typer av cyklister.

Det var första gången jag körde i en klunga sedan kraschen och det var lite läskigt att ligga så nära i hög fart inledningsvis men jag vande mig ganska snabbt. Låg hyfsat till in i backen i Sjöhult och låg långt bak när vi kom upp men jag var ändå med. Tyvärr gjorde jag ett stort misstag efter backen. Jag låg kvar i svansen och vilade nerför. Hamnade i en dålig rygg över järnvägen och tappade 50 meter. Jag höll nästan 42 km/h i 5  kilometer ensam i motvinden men orkade inte ta de sista 20 meterna. Det blev 3 mil ensam innan jag hoppade av.

Jag har långt kvar men det är bara att jobba på!

Fokus på backe och fart.

 

 

Tuff vecka.

Första hela veckan efter återkomsten har varit tuff men det känns bättre för varje dag. Nästan 20 timmar och 566 km blev det, bara veckan på Mallorca har jag cyklat mer i år och nästa vecka blir minst lika tuff.

I fredags var det distans, till Sävsjö och tillbaka på mestadels nya vägar. 135 km. Ett lagom pass och det kändes bra hela vägen.

På lördagen regnade det när jag vaknade och jag hade absolut ingen träningslust. Jag låg i sängen till 11, gick till soffan och sov till 14. När jag vaknade var träningslusten tillbaka och jag körde Sandserydsbacken fyra gånger. Första gången kändes hyfsat, den gick på 6:23. Fjärde gången kändes värdelöst och var långsammast och gick på 6:33, det kändes mer som 7 minuter. Jag har lång väg kvar till att vara i hyfsad form. Då måste jag ner runt 6 minuter och för att vara i bra form ska jag klara det på 5:45.

Idag var det distans igen, 115 km. Det gick lite för fort för mig idag, nu när jag är påväg tillbaka och cyklar så mycket måste distanspassen vara lugna,  så jag låg mestadels i ryggar. Ingen smärta längre, benen känns bra och även om jag somnade i soffan när jag låg och läste ikväll så känner jag mig inte sliten.

Jag är sjukskriven nästa vecka också så det blir även det en tuff träningsvecka. Backintervaller och en lugn måndagsrunda imorgon och JKPG cup är bestämt men sedan får vi se hur veckan ser ut.

Jag är lite sugen på att tävla i Burseryd 5-6 juli och sista anmälningsdag är på onsdag men om jag startar där så kommer jag efteranmäla mig. Jag måste vara i betydligt bättre form än nu, 44 i vilopuls är hyfsat men inte bra, och det får inte vara det minsta blött. Mina 93 kg på blöta grusvägar funkar inte.

Årets första poäng!

Det krävdes 6 veckors ”vila” för att jag skulle ta poäng på Protours plattspurter. Jag har tagit poäng och t.o.m. vunnit slutspurten men den är ju inte riktigt platt och ganska lång men i de andra plattspurterna har jag nog aldrig tagit poäng. Idag tog jag poäng i första spurten! Ok det var bara 1 poäng och ok det berodde mest på att jag bara gick i ryggar hela vägen och det var bara 4 andra som spurtade hela vägen men 1 poäng är ändå 1 poäng.

Vi var väl 25 cyklister idag och roligt att det var 6 tjejer med och spurtade. Protour är skitskoj och precis så jobbigt man vill att det ska vara. Jag har en bra bit kvar men sådant här är precis vad jag behöver. Man har alltid någon att jaga eller bli jagad av vilket gör att man tar i lite extra. Jag startade längst bak på alla spurter och i ett par backar gled jag bara med och snackade lite. Sista backpriset var väl det enda som kändes bra. Jag missade starten och stod nästan still där men var ändå bara 4 sekunder från mitt pers. Jag fick väl lite extra energi när jag fick jaga Claes och skrika lite på honom.

 

 

 

 

Saknas.

Är det någon som har sett mitt slätdrag och min muskeluthållighet? Jag verkar ha tappat dem under mitt sex veckors långa uppehåll. Konditionen har jag bibehållit hyfsat på trainern men det är långt kvar tills jag är lika stark som innan nyckelbensbrottet. Nu är jag kanske lite sliten efter att ha startat på noll och sedan cykla 16 timmar på 4 dagar men frågan är om jag hinner komma i form till Veteran-sm.

Tre timmar distans blev det idag men vi kom inte iväg i tid. En cyklist kom till samlingen med benvärmare men utan armvärmare. Det är ju helt oacceptabelt så vi tvingade honom byta om innan vi gav oss iväg. Det var ganska lugnt tempo med lite fartökningar på de större vägarna och Calle var lite sprättig i backarna. Annars var det mest småvägar där vi mest njöt av vädret och fina vägar. En skyltspurt lyckades vi slå Calle. Vi passade på att sticka i en nerförsbacke när han åt vingummi och hjälptes åt till Tenhultsskylten.

Slätdrag och muskeluthållighet var ju mina enda styrkor så nu har jag ingenting. Imorgon blir det protour där jag mest ska rulla med och på torsdag är det vilodag. Fredag, lördag räknar jag med 10 timmar distans och sedan får jag börja höja tempot.

Jo just det, en styrka har jag kvar. Rullet i nerförsbackarna. Det man bär uppför backen har man med sig ner.

Det jobbigaste med distanspass är annars att inte äta för mycket efteråt.

Motvind och sol.

Jag har alltid haft ett bra förhållande till vinden. När det har varit motvind har jag bara krupit ihop och tagit i lite mer. Så är det inte nu. Motvinden är ju jobbig!

Jag gav mig av hemifrån strax efter 15 för att cykla någon timme innan måndagsrundan. Började i motvinden och kom på mig själv när jag slet för att hålla medelfarten över 30 km/h. Vad håller jag på med? Distanspass ska vara lugna! Jag lugnade ner mig och höll pulsen under 75%.

Efter drygt 2,5 timme var det samling för måndagsrundan. Jag körde med den långsammare gruppen och vi fick en härlig runda i solsken. Eftersom en i gruppen skulle till Vaggeryd gick turen över Sjöhult och Bratteborgs gård. Ibland kan det vara lite vilda västern i dessa klungor men alla var disciplinerade och ganska jämnstarka. En perfekt måndagskväll med andra ord.

 

Det blev 4 timmar och 38 minuter och 131 km för mig idag. Lite ont har jag allt men inget allvarligt. Det kändes bättre efter 4 timmar än det gjorde när jag startade och det är möjligt att det blir ett pass imorgon med även om jag har en del annat planerat.

Alla tyckte inte det var varmt :)
Alla tyckte inte det var varmt 🙂

Någon som har lagt märke till att mitt humör är lite annorlunda nu när jag får cykla?

En svag mördare.

Lördagen blev väldigt lugn. Jag cyklade, tittade på vätternrundan, cyklade, tittade på vätternrundan och cyklade igen. Sedan var lunch, lite mer cyklande och så tittade jag på snabbgrupperna. Jag blev lite sugen att cykla runt vättern igen men jag såg 2 klungkrascher. Om jag cyklar igen blir det nog solo. Inte p.g.a. vurporna utan mest för att jag hatar den där gruppträningen inför loppet.

9 mil på drygt 4 timmar blev det sammanlagt och då var det kämpigt ibland. Tror aldrig jag har känt mig svagare.

Söndagens runda var lite bättre. Jag var fortfarande svag men det gick lite lättare. Allt kändes annars som en vanlig vinterdistans. Det var bara Henke och jag som dök upp men som tur var körde Henke återhämtning efter Vätternrundan så tempot var lagom för mig. 104 km, 3,5 timme.

Hela helgen har jag använt min Ridley CX eftersom jag sitter lite bekvämare på den. Ingen smärta i axeln men jag är väldigt svag i högerarmen. Det märktes framförallt när jag stod upp. Annars fick jag ont lite överallt men det får man räkna med när man inte har cyklat på 6 veckor.

Lugn distans imorgon också. Hela kommande vecka kommer att spenderas i lågt distanstempo och om det går bra blir det lite fart nästa veckan efter.

Jag var inblandad i en olycka idag men det var inte mitt fel. En sparv flög in i mitt framhjul. Han levde och rörde på sig och förhoppningsvis var han bara skakad för det finns inte en chans att jag kan döda ett djur.

 

Nu kör vi!

11:40 kom jag in till läkaren, 12:25 cyklade jag hemifrån.

Fredagen den 13:e betydde återbesök efter nyckelbensbrottet. Det var snabba bud. Först röntgen, sedan fick jag vänta lite på läkaren men när jag kom in så gick det undan. Vi tittade lite på röntgenbilderna, jag hade inte tittat så noga på bilderna innan operationen tidigare men det såg ganska brutet ut med lite lösa benbitar runt brottet. Nu såg allt bra ut och efter att han hade testat rörligheten lite var jag så gott som friskförklarad.

Ingen amerikansk fotboll och inga krascher på ett tag och jag ska helst inte sola ärret men annars är det fritt fram. Nu ska jag bara jobba upp rörligheten och styrkan.

Det gick undan när jag cyklade idag men det var precis som ett kosläpp. Hög puls och det gick fort en kort stund men sen ville jag helst sätta mig i gräset och äta. Uppför odensjölid har jag cyklat 112 gånger och jag har aldrig haft så hög medelpuls som idag.

Imorgon är det vinterdistans, det är aldrig för tidigt att börja. Vinterdistans betyder att det kommer gå långsamt, ännu långsammare i backarna och om någon hänger med blir det inga belgiska kedjor eller något liknande. Oorganiserad klunga där den som känner för att dra drar.

Det blir vinterdistans i en vecka nu och kanske någon Protourintervall på onsdag med första målet att hänga med så länge jag orkar i JKPG-cup Månsarp 24/6.

Fredag den 13: blev en riktig lyckodag.

Skitsäsong.

Vintern gick enligt planerna och första veckan av april var jag på Mallorca men sen gick allt år helv#%¤.

Direkt när jag kom hem körde jag 20 mil i snöblandatregn. Idiotiskt! Jag blev förkyld och tog det lugnt i en vecka. Hann med ett bra tempopass och ett halv pass med JCK i ösregn innan det var JKPG cup. Jag kände mig jättestark och cyklade offensivt men sedan blev jag magsjuk.

Borta en vecka igen, en ganska snabb måndagsrunda och ett bra pass med JCK och sedan bröt jag nyckelbenet.

Nu är det snart mitten av Juni och allt känns fördjävligt. Det känns som att jag knappt tränar något och ändå är benen sega och slitna. Det är troligtvis bara en vecka kvar till jag får cykla igen men det känns tröstlöst just nu. Hur mycket har jag tappat?

Alla cyklade jättefort i Bolmenrunt i går medan jag promenerade i nästan 2 timmar. Hur långt efter kommer jag vara när jag är tillbaka?

Jag får tröstäta istället och bli ännu fetare och ännu långsammare!

Bitter? Jag?