Fet, svag och långsam

Vi börjar med ursäkterna till att jag är så dålig.

1. Grusväg. Jag gillar inte grus, regnet och min tyngd gjorde att det kändes som att cykla i sirap.

2. Formen/sjukdom? Pulsen var betydligt högre än normalt även när jag låg i klungan och nu känner jag mig illamående. Sjukdom på gång?

3. Baksida höger lår. Det sträckte lite när jag tog i och nu är jag stel men det var egentligen inte så farligt att det är en ursäkt.

4. Det var ett tungt lopp. När jag hoppade av efter 2 varv var det redan fullt i duschen.

Även om grusväg inte är min grej så borde jag ha varit bättre. Benen svarade inte alls från början och då gick det ändå inte snabbt i backarna på grusvägen, det blev nästan lite stopp i de värsta backarna på första varvet. Jag hoppas att jag håller på att bli sjuk för såhär dålig är jag inte, hoppas jag. Flera av dom jag var före i Solleröloppet hängde ändå med huvudklungan till sista varvet.

Nu blir det en nystart. Målet är veteran-sm i slutet av Juli. Först ska jag se till att jag är 100% frisk och sedan blir det långa, lugna pass hela nästa vecka.

Jag hade tänkt unna mig en EL Maco idag men istället blir det kyckling med brysselkål till middag och hårdbantning i Juli.

Annons

Regnfritt

På måndagsrundan fick vi sol.

I onsdags körde jag ProTour, det ösregnade hela dagen men det kom inte ett regnstänk under hela rundan.

Idag tränade jag med JCK, det ösregnade en halvtimme innan start men sedan kom inte en regndroppe på hela kvällen.

En bra träningsvecka inte bara vädermässigt.

Som vanligt vann jag inget på Protour, Ola är för stark i backarna och Joel är en en alldeles för bra spurtare för att jag ska kunna vinna och i backen där båda kom bort dök Erik upp och slog mig. Det var ändå en rolig kväll och jag var bara några sekunder från pers. i alla backar.

Idag var det träning med JCK. Vi blev bara sex stycken så vi körde lagtempo runt Sävdabo. Det sved ordentligt i benen när familjen Persson drog på. Ett bra träningspass som fler harar skulle prova på. Folk kanske inte vill hänga på JCK men vi kanske skulle prova på lite tuffare cykelpass i La Lepre Stanca? Det är många som är starkare än de tror.

Daniel gav mig lite tips inför söndagens Västbolopp så nu känner jag mig redo. Kanske rullar en kort sväng fredag eller lördag om det är fint väder.

Jag hittade en bild från Solleröloppet.

Jag försöker spurta.

En helt vanlig måndag

17:30 16 grader och ösregn

17:40 jag cyklar hemifrån genom vattenpölarna iklädd regnjacka och handskar

18:00 Måndagsrundan startar med 22 grader och solsken på nästan helt torra vägar

En helt vanlig måndag.

Jag är ledsen om jag snodde all vind idag. Jag cyklade 15 mil i helgen och fick bara dra i 2 km så idag släppte jag inte fram någon.

Idag var det alltså en skön måndagsrunda i lagom tempo med några lugna spurter. Roligast var grusvägen utmed riksväg 40 där det kändes som ett kullerstensavsnitt i Paris-Roubaix.

Vila imorgon och sedan är det Protour på onsdag. Det ser ut att bli regn igen så det kanske går att snika till sig lite poäng även denna onsdag. På torsdag hade jag tänkt träna med JCK och sedan blir det ett lugnt pass till innan västboloppet på söndag.

DNF är bättre än DNS

På lördagen var det dags för GP-loppet Soldvarvi

Enda bilden jag har hittat är från den korta stund jag drog.

Jag har alltid varit rädd för att testa nya saker som jag inte är bra på eller har full koll på, om jag ska göra något nytt så har jag alltid läst allt som har skrivits i ämnet så jag har känt mig 100% säker på vad som ska hända.

Om det här med att tävla finns det inte mycket info att läsa så det har varit en nervös helg och det här med GP-lopp har jag absolut ingen koll på men baserat på det lilla jag vet så visste jag att jag skulle var dålig på det.

På förmiddagen kände jag efter ordenligt och hade jag inte huvudvärk och kanske även lite feber? Jag tog mig själv i kragen och tänkte att nu är jag ändå här och alla har varit nybörjare någon gång så jag kör så länge jag orkar.

Vanligtvis är det bara de 20 bästa elitåkarna från solleröloppet som får köra Soldvarvi men eftersom SM körs imorgon så fick vem som helst ställa upp så detta var ett av få tillfällen för oss amatörer att prova på detta traditionsfyllda lopp med många kända vinnare.

Varvet är 2,5km och ska köras 20 gånger och varvet avslutas med målbacken från linjeloppet som alltså ska köras 20 gånger. Man vet att det kommer bli kämpigt när benen svider på mastervarvet.

Det var 27 cyklister till start, bl.a. fyra av de fem bästa i solleröloppet och attackerna började redan först gången i backen. På 2:a varvet släppte första cyklisten och jag hade uppnått mitt mål. Att inte vara först med att bryta. Det gick undan och vi var sju som fick släppa klungan men när en grupp på sex cyklister gick iväg från huvudklungan i slutet av varv 3 så sänktes farten och vi kom ifatt inför 4:e varvningen. Wänershof och Borlänge som var de två stora lagen i tävlingen var nöjda med att ha med två cyklister var i täten så ingen ville köra. 5:e gången uppför backen kom jag utan att ta i upp i täten på klungan i backen och eftersom det var medvind och nerför tänkte jag att jag kunde dra lite. När vi vände upp och fick den väldigt kraftiga vinden i ansiktet så vek jag undan men ingen ville gå fram så jag sänkte farten men ingen gick fram ändå. Jag vet att det är dumt att ta vind men ingen har anklagat mig för att vara smart och jag kände att jag inte skulle ha en chans när det började köras i backen, det är heller inte alla som har dragit Vacchi ett varv. Det gick hyfsat lugnt några varv men på varv 9 ville förra årets vinnare och några till öka farten i backen och jag fick problem direkt. Rycken efter varje kurva tar på krafterna och på toppen av backen efter varv 10 var vi två som tappade några meter och när vi hade tappat ännu mer vid nästa varvning gav vi upp. Det blev 11 varv, 12 med mastervarvet.

Det blev en bra läxa. GP-lopp är inget för mig…..än men jag vet vad jag ska träna på. Det var inte kurvtagningen i sig som jag trodde innan loppet utan mer igångdraget efter kurvorna och backarna som jag måste bli starkare på. Det känns också i benen att starta två dagar i rad när man inte är van vid det och enda sättet att få hårdheten är att utsätta sig för tuffa lopp.

Jag hade ändå väldigt skoj i 11 varv och en DNF är bra mycket bättre än DNS, jag lärde mig mycket. Det är med att tävla var inte mer komplicerat än att starta i vilket motionslopp som helst så nästa helg är det Burseryd som gäller men då ska jag bara köra linjeloppet.

41:a

På midsommarafton körde jag min första tävling, Solleröloppet uppe i dalarna och det blev ett lärorikt och väldigt roligt lopp.

Solleröloppet hade tills i år ändrat bansträckning och istället för ett långt varv och Gesundaberget var det nu fyra ganska  platta varv på 31km vilket passar mig bra. Ett varv längre hade varit ännu bättre för mig men man kan inte få allt. Upp till målet är det ett långt motlut och när jag värmde upp där så kändes det jättesmidig. Det var det inte, det var en backe.

Jag höll mig ganska långt fram inledningsvis men när vi vände upp visade jag min orutin, klungan letade sig ut på fel sida körbanan och jag fick ta onödig kantvind. Med 3km kvar innan mål svänger man in på en mindre väg strax innan backen startar och återigen tappade jag p.g.a. min orutin. Cyklister kom på alla håll för att skaffa en bättre position och det var nära att jag blev nertryckt i diket i svängen. Jag låg bland de sista uppför men hade inga större problem att gå med.

Andra varvet kändes tungt och i sista backen låg jag i svansen och var nära att åka av men jag hängde med och tänkte att om jag bara hänger med till backen på nästa varv så blir jag åtminstone inte varvad.

Det finns ett par långa motlut till på banan och det syntes uppför att det var flera som hade större problem än mig och jag började känna mig starkare. I backen kändes det jättebra och jag förbättrade t.o.m. min position i backen.

Efter varvningen går det först nerför, där hade det gått snabbt de tidigare varven men sedan hade det lugnat ner sig över broarna så där tänkte jag avancera. Stort misstag. När jag gick ut från ryggen framför så bestämde sig Finnarna och något lag till för att hämta in utbrytarna som hade 42 sekunder vid varvning och det gick undan ordentligt. Så istället för att avancera fick jag bita i för att inte tappade position. Det gick riktigt fort nästan hela varvet och vi hämtade in utbrytningen så inför svängen var det kamp om positionerna igen. Jag hamnade ganska långt ner men ändå bättre än tidigare varv. I sista backen hade jag lite trafikproblem och fick bromsa ett par gånger men jag kunde ändå passera flera och kom in på 41:a plats.

Magnus Gustavsson som cyklade med La Lepre Stanca på träningslägret och Vätternrundan körde också Solleröloppet men han såg jag bara till en gång under loppet, strax innan vi skulle in på den smala vägen för sista gången skymtade jag hans rygg. Magnus är rutinerad och låg långt fram hela loppet och var även med i en kort utbrytning. Han slutade på en 29:e plats och tog poäng i seniorcupen. Starkt jobbat!

Känslan direkt efter målgång var att jag kunde ha gjort mer, Jag var tröttare efter Bolmen och Vättern. Jag skulle krigat mer om positionerna in till den smalare vägen men överlag är jag ändå jättenöjd med min tävlingsdebut och det gav verkligen mersmak. Målet var att inte krascha och inte bli avhängd och det klarade jag. Det var 105 startande med flera elitåkare som skulle ner till SM under lördagen så jag är jättenöjd med att hamna på övre halvan. Det var trångt och gick tidvis undan rejält men det var fruktansvärt roligt. Med lite mer klungkörning och lite starkare i backarna kan jag nog kanske bli en cyklist så småningom.

I mål var det 73 cyklister i huvudklungan som fick samma tid som vinnaren och jag blev alltså 41:a. Officiellt var loppet 124km och vi hade en snittfart på 45,3km/h.

Solleröloppet på Strava.

Om möjligheten finns kommer jag att köra Solleröloppet nästa år också.

Skäll på mig

Efter en härlig måndagsrunda i lugn takt och en vilodag känner jag mig redo för onsdagens Protour och lite större uppgifter.

Många trötta ben i måndags så det blev bara en fartgrupp på måndagsrundan. Jag försökte snurra på så lätta växlar jag kunde och träna upp kadensen lite. På slutet fick vi ta i lite då vi besteg Prinserydsbacken, en av de backar jag ogillar mest. Den blir bara brantare och brantare. Ni ska inte skälla på Anna eller Ola, det var jag som föreslog att vi skulle ta den vägen.

På fredag blir det tävlingsdebut. Jag ska upp till dalarna och köra Solleröloppet, ett 124km linjelopp med över 100 startande. Det är ganska platt vilket passar mig och de bästa kör SM samma helg. Målet är att hänga med klungan så länge jag kan och jag ser det som ett lärolopp. Jag börjar redan känna nerverna, inför vättern eller de andra motionsloppen har jag inte varit ett dugg nervös för då har jag vetat att jag kommer klara det bra. Nu vet jag ingenting. Det ska bli spännande. Och lite skrämmande.

Helgen efter blir det Västboloppet i Burseryd. Lika spännande det. Jag oroar mig lite för grusvägspartiet. Är det tekniskt? Vad ska man ha för däck? Lägre däcktryck? Jag får förhöra JCKárna på protour. Det var ett antal därifrån som ska köra Västboloppet.

Två spännande veckor innan jag tar ett kort sommarlov med bara fikacykling.

 

 

 

Älskar backar

Igår körde jag min andra Vätternrunda och det var tungt från start.

I min vätterndebut körde jag på 9:02 och målet i år var givetvis sub 9. Precis som förra året cyklade jag med La Lepre Stanca och vi var 30 st som siktade på under 9 timmar.

Ner till Jönköping var det värsta möjligt vind, en kraftig kantvind från väster gjorde att ingen i högerledet fick vila. Efter bara någon mil kom rundans första vurpa, ingen skadad men Magnus vänstra bromsreglage gick sönder. Tur att det var han eftersom han är så stark och klarar sig utan lågväxel. Förutom vurpan flöt allt på ganska bra även om alla fick slita ordentligt och det var många som var trötta när vi närmade oss Jönköping. En i gänget mådde dåligt och hade fått bryta och Richard var tvungen göra ett längre toastopp i lyckås men han kom ifatt i våran Jönköpingsdepå. Här låg vi trots vinden ganska bra till med en beräknad sluttid på 8:40. Stoppet var betydligt bättre än förra året och vi höll våra 10 minuters rast. Vi ville sköta klungan själva men vi hade en lång svans och de flesta hängde med oss in i våran depå på jetmacken men de fick leta sig ut på banan på cykelvägen. Vi hade dock en svartklädd kille som låg längst fram i svansen från start och hjälpte de av oss som hade det tungt och han lärde sig även våra namn och hjälpte till med att berättade vem som låg sist så efter Habo fick han gå med i ledet och var ett välkommet tillskott.

I Kortebobacken tappade vi två till som släppte klungan och genom Bankeryd var väl egentligen enda gången jag tycker det gick lite långsamt under årets runda. Täten tog det lugnt i korsningarna men ändå tog det väldigt lång tid innan alla var samlade. Det var ingen rak medvind efter Habo som förra året men det gick ändå betydligt lättare än på andra sidan vättern. Mellan Habo och Fagerhult hade vi rundans andra vurpa men denna gången klarade sig både cykel och cyklist utan skador men vi tappade ännu mer tid och i Fagerhult låg vi på en sluttid runt 8:50. Här vände det och även om vi la in en extra pissepaus efter Hjo så körde vi in den tiden och lite till. Många var slitna men gjorde ändå ett jättejobb, extra starka var Magnus och Persmeen som tog många luckor och långa förningar. Stoppet i Boviken tog lite längre tid än beräknat men det berodde på att det var så mycket folk här men det var ingen panik för vi var nere på 8:45 igen.

På slutet blev det som vanligt lite trafikproblem men jag upplever det som att vi hade mindre trafikproblem överlag i år. Då blev jag mer irriterad när vi själva slarvade vid några omkörningar där vi vek in för tidigt, inte höll farten tills hela klungan var om och framförallt när vi körde om bilen på slutet. Den manövern var onödig och gruppen förlorade tid. Vid Hammarsundet tappade vi vår fjärde cyklist och jag är inte säker på att någon såg när han släppte. Sista 5 milen hade jag det ganska tungt och var inte speciellt talförd. Jag pratar inte mycket vanligtvis men jag kommer ihåg att någon frågade mig något om tiden men jag minns inte ens om jag svarade. Räddningen blev backarna. Då visste jag att folk snart skulle börja skrika ”håll igen” och det var ett perfekt tillfälle att återhämta sig. De som var riktigt slitna hade också slutat gå fram i vänsterledet för att byta led med mig vilket gjorde att jag hann komma lite längre bak. Inte det att jag klagar för det är roligast och jag känner mig starkare när jag ligger längst fram men här var jag ganska glad att få lite längre vila. När vi börjar se utkanterna av Motala fick alla plötsligt nya krafter och helt plötsligt var jag sist och nere i svansen och någon spurt var det inte tal om för min del.

8:47 blev min officiella tid, 15 minuter bättre än förra året och även om det var solsken och härligt i år så var vinden mycket gynnsammare förra året. Att 26 av 30 går in på samma tid (även om jag hade 8:47 medan andra som var före mig hade 8:48) är imponerande och jag är jättestolt över hur hela La Lepre Stanca genomförde sin sista? Vätternrunda. Dagens bragdmedalj går till Robban som ställde upp och t.o.m. var med i dragjobbet trots ett trasigt knä.

Till nästa år är det prat om L-B-L eller något liknande lopp som kostar ungefär lika mycket med resan inräknad men på mycket trevligare vägar.

Formen?

Hur är egentligen formen inför vätternrundan?

När jag fick frågan för tre timmar sedan var svaret ”värdelös”. Halsen kändes sådär, benen var sega och ryggen dålig.

Nu efter protour är svaret ”Överraskande bra.” Gårdagens vilodag och tidiga sänggång gjorde nog susen och efter en jobbig inledning kändes dagens tempolopp bra.

När man smiter in strax före Christer och Bernt på ett tempolopp så har man toppform oavsett vilken form de är i. Att få stryk med 1,5 minut av vinnaren är heller inget att skämmas över när han siktar på topp 20 på tempot i SM om drygt en vecka.

Ett perfekt genrep inför Vättern. kort, intensivt, jobbigt och roligt.

Inte nyttigt

Vilodagar kan inte vara nyttigt.

Jag har lite ont i musklerna på ryggens vänstersida och har cyklat väldigt mycket de tre senaste dagarna så idag var det vilodag.

För att vila ordentligt har jag inte cyklat alls idag, för första gången i år tog jag bilen till jobbet.

Resultat: Ryggen är inte bättre, jag fick ont i benen när jag gick i trappan och nu är jag förkyld och har huvudvärk.

Vila är skadligt?

Nu blir det tidigt i säng och förhoppningsvis mår jag bra när jag vaknar.

En Rosa heli……moppe

Det blev en härligt hetsig måndagsrunda och benen kändes bättre än igår.  Vi lärde oss en ny regel idag.

Är det Rosa så är det ingen idé att jaga, du kommer aldrig ifatt. I Tenhult såg vi en rosa moppe och givetvis skulle vi jaga ifatt den, det var omöjligt.

Jag har hittat min rygg till vätternrundan, Persmeen ser oförskämt stark ut.

Nu hoppas jag bara att mitt ryggslut blir 100% till lördag.