Ändrade planer.

Känner fortfarande av halsen och är lite småförkyld. Ingen fara att träna egentligen. Jag känner mig också lite trött, beror nog på att det har varit en tuff jobbvecka, men framförallt är jag inte motiverad för att träna ikväll så det blir vila.

Jag för ta lite backintervaller när jag cyklar till jobbet imorgon. Det blir inte heller någon distans som planerat alltså utan det det blir jobb 7-18. Eftersom jag kom hem från GC i måndags och åker till Mallorca om två veckor behöver jag övertiden.

Om vi hinner klart imorgon blir det nog ett distanspass på söndag istället.

Cykelpendlingen har ändå känts bra i veckan. Efter bergen på GC har backen till jobbet känts betydligt lättare. Ärligt talat, jag känner en stor skillnad. Onsdagens 40/20-intervaller kändes också jättebra så nu är det bara att öka när vi går in i mars. Nu blir det två tuffa träningsveckor, Mallis, Träningshelg med träningstävlingar, två träningsveckor och sedan är det äntligen dags för tävling. 44 dagar kvar. Hoppas på stormvindar på Östgötaloppet.

 

Annons

Träninghelg.

Påsk betyder inte bara fulla raggare i Jönköping. I år är påsken en träningshelg.

På långfredagen kör vi träningstävling på Järstorp.

Lördag och söndag är det distans som gäller.

På måndagen är det åter en träningstävling, denna gång i Äskhult utanför Habo.

Mer info HÄR. ALLA är välkomna.

Träningstävlingarna körs på ganska korta och väldigt roliga varv. Hoppas att många vågar dyka upp för att bli riktigt trötta.

DSC_0007

Träningshelg och uppstart för en ny säsong. Påskhelgen 2016 är lika med träning med JCK! Vi drar igång med träningstävling på Långfredagen och kör vidare med distans och mer intensiv träning.

Program:
Fredag
09.30 Piren för transport mot Järstorp
10.00 Järstorp GP https://www.facebook.com/events/981474011931295/
12.00 Afterbike i JKPG (om vädret tillåter)

Lördag
10.00 Lovisagatan 4h (Gränna)

Söndag
10.00 Lovisagatan 5h (Gällstad)

Måndag
09.00 Piren för transport mot Äskhult GP
10.00 Äskhult GP https://www.facebook.com/events/973815266031918/
(12.00 om vädret tillåter afterbike Lahnds Habo)

Halsproblem.

Idag var det nära att jag hoppade över träningen.

Jag har egentligen haft problem med halsen sedan jag fick halsen inslagen när jag spelade amerikansk fotboll för ca 10 år sedan. Inga allvarliga problem men jag blir lätt tjock i halsen. När jag cyklar vinterdistans kan jag knappt prata efter några timmar.

Idag när jag cyklade till jobbet fick jag ont i vänster lår, så blir det ofta när jag har vilat 2 dagar i rad, men jag kände inget när jag cyklade hem. På förmiddagen kliade det lite i halsen och jag trodde att jag höll på att bli sjuk men det försvann så det blev träning ikväll.

Skönt att vara igång igen. Detta är en vilovecka. Korta intervaller idag och på fredag. På lördag är det vinterdistans.  Jag riskerar inget och kör med dubb så länge det är minusgrader men jag är rädd för att jag får det jobbigt på lördag. Många kör nog utan dubb.

GC – The end.

Jag skrev att det var svinkallt på berget under dag 3. Vi hade 3 grader och regn. Jag var förhållandevis välutrustad med regnjacka och handskar men att cykla i 3 grader och regn med kortbyxor är ändå kallt så resten av resan vände vi ner mot kusten igen så fort det började regna. Även om det var snö på bergen dag 3-6 så var det ändå bara någon enstaka regnskur och 15-20 grader vid kusten

Dag 5 cyklade vi utmed kusten men så fort vi svängde upp mot bergen kom regnet. Vi fick ändå en skön dag med lite backsprätt och en av resans höjdpunkt, lagtempot ner från Soria. Lagtempo är kanske att ta i, vi var bara 2 som körde, men det gick undan. Över 50 km/h och 18:e bästa tid någonsin på det 5,6 km långa segmentet. Vi slog Kristoff och hans lagkompisar som körde intervaller där i Januari.

DSC_0095

Sedan var det fika vid stranden och en kortare (3,8 km) backe.

DSC_0096 DSC_0099

105 km och 1500 höjdmeter fick vi ihop.

 

Dag 6 var det bättre väder och vi siktade mot ”Valley of tears”. Äntligen hade Henrik frisknat till och kunde vara med.

DSC_0104

Jag däremot var riktigt sliten och när regnmolnen hopade sig i bergen kämpade jag inte emot när vi valde att klättra uppför Serenity istället för Valley of tears. Jag försökte gå ganska hårt men när Daniel avlöste mig i dragjobbet hade jag inte mycket kvar och fick tillslut släppa. Jag släppte efter 5 km försökte komma tillbaka men gav upp efter 6,5 km så jag tog lite kort sista biten.

DSC_0117 DSC_0124

Lunch i Soria och sedan försökte vi oss återigen på lagtempo i medlutet ner till kusten. Benen gjorde ont från början och det gick inte alls lika fort idag.

DSC_0131

Vi rullade tillbaka utmed kusten och när vi kom till Maspaloma loopade jag lite själv. I backen upp mot San Bartolome mötte jag Peter Kennaugh. Dagen innan hade jag cyklat i min Sky-tröja och missade att han hälsade på oss. Det såg mörkt ut så jag vände vid kamelparken.

DSC_0149

122 km och 2400 höjdmeter sista dagen.

DSC_0137

Sammanlagt under veckan blev det 598,8 km och 11851 höjdmeter. Vi bodde på ett billigt lägenhetshotell men för oss passade det väldigt bra. Vi hade otur med vädret men det var ändå en härlig vecka. Jag kommer att åka till GC även nästa vinter, inte minst för att cykla på de vägar jag missade p.g.a. vädret.

Vi kom hem från GC igår eftermiddag. På kvällen hade jag börjat skissa på rutter till Mallorca. Jag längtar till 15:e mars.

Gran canaria dag 1 till 4.

När vi gav oss av på första turen i tisdags var det många pigga ben som sprätte i de små backarna utmed kustvägen.

DSC_0003 DSC_0007

När kustvägen tog slut var det en mils stigning där vi tog det lugnt innan backen började. Serenity 8,5 km och 6,5%. Henke försvann i fjärran och jag och Daniel höll ihop där bakom. De fyra första dagarna har jag mestadels försökt överleva backarna men detta var en av få gånger jag körde på och jag kunde inte ha gått mycket hårdare.

Mattias kom upp tillslut
Mattias kom upp tillslut

Lunch i Bartolome och sedan delade vi på oss. Jag och två andra tog den troligtvis häftigaste väg jag har kört som går över santa lucia. Den var delvis lite jobbig för mig med höjdskräck och fartskräck men när jag vågade titta var det fantastiska vyer.

DSC_0012 DSC_0013 DSC_0014 DSC_0018 DSC_0022

Sedan rullade vi hem i medvinden. 120 km och 2144 höjdmeter fick vi ihop.

Dag 2

Pico de las Nieve. Fantastisk utsikt, hemsk backe. Först 6,3km 6% sedan 8,7km 6,3%, lunch och sedan började backen. I Ingenio svängde vi vänster och möttes av en vägg. Den var inte så brant som det såg ut och början var ganska smidig. På kartan var det en liten väg men det var perfekt asfalt. Precis när jag sa att vi hade klättrat en tredjedel, 7 km, möttes vi av ännu en vägg och här var det riktigt brant.

DSC_0037 DSC_0039 DSC_0048

Under 5,2 km var det över 11% och på flera ställen betydligt brantare än så. Det var 36-25 och stå och bryta som gällde. Sedan kom vi ut på en större väg, inte lika brant men istället var det värdelös asfalt. Efter 1,5 timmes klättrande bröt vi igenom molnen och efter nästan två timmars var vi på toppen och möttes av en fantastisk utsikt.

DSC_0056 DSC_0060 DSC_0068

2 km från toppen hade vi stannat och tryckt i en av oss gel och choklad så vi beslutade oss för att stanna och ta en glass innan vi cyklade de 4 milen hem. 128 km och 3366 höjdmeter blev rundan.

Dag 3

Vart man än åker upp så är det ca 15 km motlut innan man kommer till den riktiga backen. Motlutet upp mot Soria var dagens höjdpunkt. Jag fick dra nästan hela tiden. 15 km med bara någon procents motlut där man kan ligga på en ganska hög men jämn nivå, det blir inte mycket roligare än så. Sedan började backen till Soria som är 5,6 km och 7,7%. Benen var inte pigga men de blev bättre mot slutet. Sedan blev det en brant, liten dålig asfalterad ko stig innan vi var uppe. Det regnade och var svinkallt på toppen så de sista 3,5 milen ner var det survival of the fittest. Benen kändes bra så jag tryckte på bra i de tre små backarna som finns men vi fick ta det lungt nerför på den blöta asfalten. 85 km 1882 höjdmeter.

Dag 4

Det fortsatte att regna även idag så vi tänkte loopa lite. Först looopen hade vi sol och backen på 3,8 km 5,6% var precis lagom.

DSC_0070 DSC_0073

Daniel fick punka så vi cyklade hem för att byta hjul men sedan började det regna igen så vi vände hem. Uppe på Nieve såg det ut att ligga ganska mycket snö.

 

Två dagars cykling kvar. Imorgon hade vi tänkt ta ”Valley of tears” om vädret tillåter. 11,8 km och 7,9% blir en utmaning.

 

 

 

 

Skön känsla.

När man flera gånger under ett intervallpass tittar på wattsiffrorna och tänker ”det här kan inte stämma” och man får höja lite till. En riktigt skön känsla.

Måndag till onsdag körde jag intervaller tre dagar i rad och jag kände mig inte alls stark. Torsdag var vilodag och eftersom jag kände mig så vek unnade jag mig årets Semla. På fredagen var det rejsettor. Jag brukar ligga på 400/300 watt och eftersom träningen hade varit jobbig på slutet ville jag inte öka men när jag började kändes det alldeles för lätt. Jag ökade lite hela tiden och sista 12 minuterna låg jag på 420/320 utan att ta ut mig totalt.

Avslutade veckan med ett trevligt distanspass på 5 timmar där Micke, som var tillbaka efter sjukdom, väggade i Öggestorp och Robert hade troligtvis också väggat om inte den snälla höftopererade farbrorn hade knuffat honom uppför backen.

Nu är min Canyon nerpackad i cykelväskan och imorgon flyger vi mot varmare breddgrader. Vi är sex som åker till Maspalomas men flera av dem har varit sjuka på slutet så vi får se hur mycket de orkar. Jag ser fram emot backarna med en skräckblandad förtjusning.

Svag i februari.

Varje år är det samma sak. Det är jobbigt mentalt att hålla i och kanske tom öka träningen i februari. I januari har man precis börjat säsongen och motivationen är hög och i mars är våren nära men februari är jobbig.

Det tar på psyket att cykla inomhus och nu i februari är varje inomhuspass en kamp mot hjärnan. Det gäller att hålla hårt i rutinerna för annars kommer man aldrig upp på trainern. Måndagens fyror kändes svinjobbiga från början och redan på första intervallen gav jag upp alla tankar på rekordförsök. På sista intervallen orkade jag inte riktigt mentalt men det var inte så dåligt som jag trodde och jag var bara 0,4 watt från mitt pers.

Dagens pass var inte lika jobbigt. 3×20 min runt 300 watt på tempocykeln. Att sitta helt stilla i tempoposition brukar vara jobbigt men idag var det inga problem.

Jag ser inte fram emot morgondagens tvåor. Det som ändå gör att jag kommer lyckas krypa upp på trainern är att på måndag åker jag till GC. Vad underbart det ska bli en en vecka i kort-kort.

 

Ligg kvar!

Vaknade 05:20 som vanligt utan att ha ställt något larm. 5 grader och chans till sol i början av februari. Då är det svårt att ligga kvar i sängen.

Jag är glad att trots sega ben och lite smärta så är motivationen så hög att jag bara vill ut och träna. Nu står det vilodag i schemat idag och jag lyckades till slut övertala mig själv att ligga kvar.

Jag kan behöva denna vilodagen eftersom nästa veckan blir jobbig. Ser INTE fram fyror på måndag och tvåor på onsdag, de andra intervallpassen i veckan är överkomliga men tvåor och fyror är vidriga. Sedan blir det en lugn helg och nästa måndag åker vi till GC.

Denna veckan har varit bra. Rekordwatt på tröskelpassen och rekordlåg vikt. 84 kg har jag inte vägt sedan tv-pucken -86. Och igår fick jag plocka fram fincrossen. Lite roligare att hoppa upp på en 4 kg lättare cykel än man är van vid.

Nu ska jag ligga kvar i sängen någon timme och sedan ta en långpromenad till affären innan det blir CX.

 

 

Vikten är rek

 

Så slipper du kramp.

Alla frågar hur man slipper kramp och det finns många teorier men ingen vet egentligen varför man får kramp.

Enligt min erfarenhet finns det bara ett sätt.

Träna mer och hårdare.

Jag har kört veteran-sm, 12 mil i 35-gradig värme och druckit en liten vattenflaska utan att få kramp. Jag tror inte det beror på vätskebrist. Jag åt magnesiumtabletter i flera år och jag fick ändå kramp. Jag tror inte det beror på magnesiumbrist.

Jag får kramp när jag kör riktigt hårt och inte är i form. Jag tror på teorin att musklerna krampar när de är utmattade. När jag är på topp får jag nästan aldrig kramp.

För att slippa kramp på tävling gäller det att träna så hårt att tävlingen är lätt i jämförelse. Det är därför distanspassen är 5 timmar långa när tävlingarna bara är runt 3 timmar.

Fullspäckad kväll.

Idag var jag så slö att jag skäms.

Jag tog bilen till jobbet!

På vägen hem åkte jag till affären så att jag slapp gå dit.

Totalt förslappad.

Men nu är kvällen fullspäckad. Upp med Aeroaden på trainern för att kolla växlarna, byta bromsklossar och däck sedan ska den vara klar för GC.

Sen är det dags att förbereda fincrossen för våren med nya grusdäck. Det ser ut att bli varmt i helgen men regnet på lördag gör nog att jag fortsätter på vinterhojen. Från det att cykelbanorna sopas till oktober kör jag räser eller fincross till jobbet men så fort det är minsta risk för halka eller vid kalla vår/höstregn blir det vintercrossen med skärmar.