Bama.

”Bama´s blogg” kommer från när jag började blogga 2007 för att slippa ringa hem när jag åkte på min andra resa till USA. Mina resor till USA började 2005 för att se mitt favoritlag Alabama crimson tide spela amerikansk fotboll. Visst blev det lite turisgrejor men främst åkte jag till USA för att se sport. På senaste resan 2010 har jag för att det blev 24 matcher på 28 dagar eller något sådant. Främst amerikansk fotboll från high school till NFL men även hockey och någon enstaka basketmatch. Jag hann åka fyra gånger innan alla pengar började gå till cykelintresset istället och alla gånger hyrde jag bil och åkte runt ensam. 2005 var jag i Alabama, Georgia och Tennessee. 2007 Michigan, Pennsylvania och Ohio. 2008 North Carolina, Virginia och West Virginia. 2010 Texas, Oklahoma och Louisiana. Egentligen har jag minst tre resor kvar. Florida, New york och västkusten. Vi får se om jag får råd någon gång.

Om ni vill läsa och se bilder från mina två första resor finns min första blogg kvar här: http://bamasblogg.blogspot.se/

En bild från min första resa till Tuscaloosa, Alabama.

 

Nu var det egentligen inte det jag skulle blogga om. När jag började följa Alabama 1998 så var det 20 år sedan de hade sin storhetstid. Nu är de tillbaka. Sedan 1936 har Alabama blivit mästare 12 ggr, näst mest titlar har Notre Dame med 8. En stor orsak till nuvarande dynasti är Nick Saban som blev coach för Alabama 2007. Sedan 2009 har Alabama blivit mästare fyra gånger och natten till tisdag kan det bli femte gången senaste åtta åren.

Las Vegas har Alabama som favoriter i finalen men många experter tror på Clemson. Försnacket handlar nästan bara om Alabamas svagheter och Clemsons styrkor. Lagen möttes i förra årets final. Clemson har sedan dess pratat om att de borde ha vunnit den matchen. Direkt efter Alabama hade vunnit finalen med 45-40 pratade flera av Alabamas försvarsspelare om hur besvikna de var att ha släppt in 40 poäng. Min dröm är att Alabamas fruktade försvar krossar Deshaun Watson. Ni anar inte hur laddad jag är.

Annons

Tio dagar.

Så här långt har 2017 varit ett bra träningsår med fyra tuffa intervallpass de sex första dagarna. Det har varit kallt och snöigt så det har passat bra att sitta på balkongen och träna. Lite varmare nu i helgen så det blir nog träning utomhus. Senast jag vilade helt var 28:e december när jag hade knäproblem men jag har haft några lugnare träningsdagar sedan dess. Även nästa vecka blir en riktigt tuff träningsvecka innan det är dags för lite vila.

Jag har svårt att låta bli att äta när jag tränar hårt och är hemma mycket så jag har gått upp lite i vikt. Då passar det bra att ta en vilovecka och fokusera på vikten när jag börjar jobba 17:e januari. Det är alltså bara tio dagar till jag börjar jobba igen. Då är tre månaders sjukskrivning över.

Jag är lite spänd på hur jag tränar och arbetar i februari. Jag kommer jobba i Göteborg men det är inte klart när jag börjar där eller hur mycket det blir. Gissar på att det blir från 30:e januari men den största frågan är hur det går med träningen. På något sätt kommer jag lösa det. Jag kommer jobba i Frölunda men vet inte var jag ska bo än men smidigaste vore att hitta ett gym med wattbike. Planen är att köra mycket tuffa intervaller i februari. Jag har ett färdigt träningsschema men jag får ändra det så fort jag vet hur jag arbetar.

 

 

Watt 2016.

Läste Johans blogg och måste givetvis göra en likadan lista. Jag använder inte w/kg eftersom siffrorna blir ÄNNU sämre då.

Bästa 3 timmar: 29/5 Hökensås runt 246 watt. Körde Tranrikesrundan dagen innan, var solo i 80 km och vann med 7 minuter. Tittade hela tiden på wattmätaren och väntade på att klungan skulle komma ifatt för att watten var så låga.

Bästa 2 timmar: 28/5 tranrikesrundan 277 watt. Motionslopp där jag gjorde mycket dragjobb. Roligt när folk frågar om jag tävlar i elit.

Bästa timmen: 13/5 Tempoträning 288 watt. Körde aldrig max i en timme under säsongen och på detta passet gick jag ut alldeles för hårt så jag körde bara hårt i 50 minuter.

Bästa 20 min: 23/4 Örestads tempo 341 watt. Är jag mycket nöjd med även om jag kanske gick ut lite väl hårt. Mina bästa 40 min på 333 watt kommer också från detta loppet.

Bästa 10 min: 16/3 Randa 354 watt. Första riktiga backen, första dagen på Mallorca. Backen är 4,3 km 5% och tog 11:59. Startade lugnt, jagade ifatt de två som hjälptes åt framför mig.  Konstigt nog har jag 356 watt på 12 minuter. Bland cyklister på strava som väger 85-95 ligger jag på 14:e plats, Greipel leder.

Bästa 5 min: 8/6 JCK träningstävling tempo  375 watt. Var rädd att Jon som startade efter mig skulle komma ifatt så jag fick kämpa uppför Lalleryd.

Bästa minut: 29/4 Frykdalens 3-dagars prolog  554 watt. Jag vet inte vad jag sysslade med. En minut på drygt 500 watt är inte bra när Tossebergsklätten tog drygt 9 min. Benen tog snabbt slut och jag kom bland de sista.

Bästa 30 sek: 17/4 Distanspass JCK  699 watt. En skyltspurt mitt i ett distanspass på över 20mil/6 timmar till Torpa stenhus.

Bästa 10 sek: 21/7 Träning JCK 958 watt. I en spurt med Bagarn. Jag var chanslös.

 

 

 

Kan någon förklara?

Varför slår jag så många som är starkare än mig när det kommer till tävling eller träning utomhus?

Jag väger mer än de flesta av mina konkurrenter. Många av de jag möter pressar lika mycket eller mer watt än vad jag gör men ändå slår jag en hel del av dem. Varför?

Nu är jag lite efter pga nyckelbenet men inte så mycket längre meningen blir rädd när de ser mina pass denna veckan. Jag ligger ungefär 10 watt lägre än förra året vid den här tiden men 344 watt på en maxtjuga och 372 watt på 5×4 imponerar inte. De flesta av mina konkurrenter tränar på upp mot 30 watt mer än mig.

Ett exempel från verkligheten. Backen upp till Gränna golfklubb på LLS KM. Ola väger runt 5 kg mindre än mig och Robocop 10 kg mindre än mig. Backen är 1km 6%, vi cyklade nästan i bredd till det flackade ut då jag gick fram och drog. Ola 356 watt med likadan wattmätare som jag, Robocop 340 watt, jag 330 watt.

Är det så enkelt att båda mina wattmätare och min trainer visar mindre än alla andras eller vad beror det på? Det är inget jag egentligen bryr mig om utan watten har jag för att kunna se min egen utveckling  och det är resultaten som räknas men jag undrar bara varför det är så.

 

Häng med till Mallorca.

16-23 mars åker JCK till Mallorca och det finns fortfarande platser kvar. 2013 var första gången Daniel har anordnat dessa resor och jag har hängt med varenda gång så detta blir femte året i rad vi åker. Mallorca är alltid en av årets höjdpunkter och gör det lättare att motivera sig under vinterträningen. Det blir som en belöning för alla timmar man lägger ner i januari och februari.

Ingenting med resan eller boendet har någonsin strulat. Vi brukar bo i en villa strax utanför Inca, olika ställen varje gång. Inca ligger mitt på ön vilket gör det idealisk som utgångspunkt för cykling. Det är nära till bergen och nära till de plattare delarna av ön så man kan välja den cykling man känner för men framförallt så slipper man tråkiga transportsträckor som det blir om man bor vid någon av kusterna.

Alla dagar ser ungefär likadana ut. Frukost och start vid 10, lunch i någon by på vägen. Hemma efter 5-8 timmar, handla, laga mat och äta. De flesta dagar är det lugn rull där alla kan hänga med och full fart i de längre backarna om man vill. Alla typer av cyklister kan hänga med. Vi har haft cyklister som siktar på sin första vätternrunda, triatleter, orienterare och t.o.m. mtb cyklister som inte har haft några problem att hänga med.

Det är bara att skriva en kommentar eller maila om du är sugen på att hänga med. Vi är 8 eller 9 som är klara just nu men huset brukar rymma 12-14 personer.

 

Höjdpunkter och besvikelser.

Jaha, då är det väl bara att sammanfatta 2016. Här är mina höjdpunkter och besvikelser.

I februari var vi fyra som åkte till Gran Canaria. Härliga backar och några riktigt roliga vägar. Skönt att cykla räser i februari men vädret kunde varit bättre. Vi hade snöblandat regn ett par dagar.

Som vanligt var resan till Mallorca i Mars en av årets höjdpunkter. Årets resa kryddades lite extra med en tävling. Vann gjorde Enger från Iam som senare tog en pallplats i Tour de France efter Sagan och Kristoff.

I månadsskiftet mars april körde vi ett par träningstävlingar. Jag blir alltid lika besviken på hur få i Jönköping som vill/vågar cykla fort.

Örestadsloppet i April var ett bevis på att jag kunde vara med och tävla i år. Min sammanfattning från Strava: 4 km i klungan sedan 2 mil solo sedan 5 mil i en grupp med 4:a man sedan värdelös spurt. Otrolig besvikelse att bli 4:a efter det loppet jag gjorde.

Det regnade och blåste när jag skulle köra falkenbergs linje i Maj så jag tvekade länge om jag skulle köra. Loppet kördes på en 1,8 km lång motorbana. Många anmälda kom inte till start i H30/H40 men en seger är alltid en seger. Jag var solo från slutet av första varvet till mål och jag var 100 meter från att varva alla. Den enda jag inte lyckades varva var han som senare på året vann sm-guld H30.

Falkenbergs linje, en utbrytning som höll förra året.

Wänershof GP i slutet av maj är det enda roliga GP-lopp jag har kört. Blev 8:a i H40 men det kunde ha blivit ännu bättre om jag inte hade varit så mesig. Även linjeloppet var roligt. Var loss en stund och körde offensivt men det avgjordes i en klungspurt.

Wänershof GP där jag blev 8:a.

Wänershof linjelopp. En utbrytning som inte höll.

Helgen med Stockholm 4-dagars första helgen i juni vill jag bara glömma. Fastnade i trafiken och hann  inte till Arlanda testtrack på fredagen. Hyfsat tempolopp på lördagen. Falkenloppet på söndagen kan ha varit årets tråkigaste. 70 gubbar som bara väntar på spurten.

I slutet på maj och början av juni blev det tre motionslopp. Tranrikerundan var vi fyra som körde för Team skip och med ett par mil kvar var vi fyra loss men klungan kom ifatt oss när vi missade en skylt och körde fel. Jag hade dragit för mycket under loppet för att göra något efter det men roligt var det. Sammanfattning från Hökensås runt dagen efter tar jag från en annan cyklist i loppet.

Bara drygt 30 till start totalt, regnet påverkade säkert. En Jönköpingskille drog de första 4 milen i 40/km/h, sedan ställde han av oss andra 7 st upp till semesterbyn. Solokörde sedan ända in mål, 7 minuter före oss andra 5 som höll ihop. Monsterstark!

Bolmen runt är alltid roligt men tyvärr åkte jag på en punktering efter drygt halva loppet.

U6 6-dagars och veteran-sm i juli var hyfsade men inte mer.

Jag har alltid varit besviken efter Svanesund 3-dagars sista helgen i augusti. 2015 var jag länge i utbrytning men annars har det bara varit besvikelser. 2016 kan jag inte hitta något positivt. I bilen på väg hem fick jag feber och var sjuk i en vecka.

Äntligen blev jag klubbmästare. De två senaste åren har La lepre stanca´s klubbmästerskap i slutet av september varit en jätterolig avslutning på landsvägssäsongen. Det har varit som en vårklassiker med grus, tunga backar och den som är minst slut när det ska avgöras vinner.

Det kunde ha varit värre. Jag hade velat köra veteran-sm i cx men om man ska bryta nyckelbenet så är det i oktober man ska göra det.

Sammanfattningsvis var det en hyfsad säsong men jag hade hoppats på mer. Trots sjukdomar, skador och besvikelser fick jag ändå uppleva mycket roligt under 2016.

Nyårslöfte 2017.

2017 ska jag vara bättre, starkare och snabbare vilket förhoppningsvis leder till att jag får uppleva detta lite oftare.